Kvällen med stort E

Igår var kvällen med stort E- E som i Eddie Izzard. Fantastisk show på Hovet. Jag tänker inte säga så mycket om det förutom att det var väl värt att se. Vad vi skrattade åt kycklingar, dinosaurier och brinnande buskar. Tack Eddie och alla bakom showen för en härlig kväll!

Tjuvaktiga djur?

Det är inte många dagar kvar till julafton och tröttheten och julstressen sänker sig över Stockholm. Jag märkte själv av tröttheten i morse när jag satt på pendeltåget :Skamlöst läste jag på baksidan av min grannes tidning "Ett jobb med djurvana" var rubriken. Det låter intressant tänkte jag, kanske har det något med katter att göra? Läser rubriken lite noggrannare "Så skyddar du dig mot jultjuvarna". Kan man inte skilja på tjuvar och djur är det illa..

Du är toppen!

En sån här dag med pendeltågsförseningar, halka och snö som piskar en i ögonen är det lätt att känna sig lite nere. Det kände jag idag på vägen till tunnelbanan. Men precis framför spärrarna stod en metro-utdelare: Utstyrd i en stor maskeradkostym i form av en gigantisk hand som det stod "du är toppen" på. Då rätade jag på ryggen och kände att ja, det är jag ju faktiskt! Den uttråkade metroutdelaren så glatt överraskad ut när jag inte bara nappade åt mig tidningen utan också log mitt allra största leende och tackade fint.
Sedan dess har den här dagen varit toppen!

1,5 km ska bli 1 mil

Jag och sambon var ute och joggade idag igen. Vi börjar lite lätt och rundan vi springer är på drygt 1,5 km. Det är med andra ord en bra bit kvar till att jogga 1 mil, men som tur är så är det långt till tjejmilen också! Sakta men säkert ska vi springa längre och fortare. Sällan har jag varit så engagerad i träning som jag är nu, ut och spring gott folk! Håll ett lagom tempo så att ni orkar hela vägen, och inget kan kännas bättre.

Det är gjort!

Nu är mina löparskor inhandlade! Från och med imorgon är det löpning/jogging som gäller! Sitter här framför datorn och läser på om tjejmilen, nybörjartips och hitta-rätt-löpskor, känner mig riktigt peppad. Att hitta-rätt-löpskor är inte en helt enkel men väldigt rolig procedur upptäckte jag och sambon när vi gav oss iväg på sko-jakt idag. Det första vi fick göra var att hoppa upp på en låda med ljus och grejer under. Detta för att experten i butiken skulle kunna se hur våra fötter såg ut underifrån när vi stod upp. Utifrån detta kunde skor som passade just våra fötter plockas fram. Sen sprang och sprang och sprang vi i olika skor för att se vilka som var bekvämast och passade den tilltänkta träningsformen bäst (asfalt, terrängsko osv). Resultatet blev för min del ett par gräsligt fula, men ack så bekväma och hyfsat dyra skor.

Pepparkakeland

Pepparkakeland, ja det är hemma hos mig det! Idag har det bakats pepparkakor i långa banor. Mycket kakor har jag bakat, men aldrig förut riktiga pepparkakor- resultatet blev strålande trots brist på erfarenhet. Titta gärna förbi i veckan och knapra på en pepparkaksgiraff, eller varför inte en pepparkaksfot?

Vi ska sy och vi ska..

klippa!
Idag har jag klippt till bitarna till mitt senaste projekt! En sommarklänning i rött råsiden ska det bli när det är klart. Jag är mycket nöjd med min idé att börja med en sommarklänning nu i november. Förnöjt kan jag titta ut på det grådaskiga vädret och säga för mig själv "Nämen vilken tur att det är långt kvar till sommaren".

24 år..

Japp, nu är jag 24. Födelsedagen var finfin. Ingen kaka i år, utan åt mig mätt på Marabou Vinterchoklad (rekomenderas starkt). Tack alla raringar som har grattat mig! Nu väntar jag bara på att Martin ska förverkliga löftet om min födelsedagspresent. Vi ska nämligen prova ut ett par riktiga löparskor, och september nästa år blir blir det tjejmilen för mig. Vilken utmaning! Martin har lovat att peppa mig och även springa ett kortare lopp med mig i juni. När jag stolt meddelande mina vänner att jag skulle utmana mig själv fann jag att intresset för tjejmilen var större än jag trodde, lugna, förnuftiga vänner har glatt meddelat att de springer med mig! Vilket stöd!

Det där numret man inte vill slå..

I mitt arbete så sitter jag i telefon 90% av tiden. Jag pratar med arbetssökande, chefer och konsulter. Att knappa in ännu ett nytt nummer på telefonen känns vid det här laget helt naturligt. Men det finns ett nummer jag avskyr att slå. Numret till pizzerian. Jag avskyr det. Inte för det dåliga samvetet som läxar upp en medan signalerna går fram- utan för att jag aldrig vet vad jag kan förvänta mig. Kommer jag att överhuvudtaget få det jag har försökt beställa?

Händiga Malin dyker upp igen

-Oj..um...Malin! hör jag illavarslande från badrummet. Nyfiken kikar jag in och noterar att vårt badrum tillfälligt har förvandlats till Östersjön. Det är vatten överallt. Vi pratar en regelrätt översvämning på ett par centimeters djup. I badkaret står min förvirrade sambo och undrar hur han ska kunna korsa detta hav. Jag börjar lugnt kasta ut handdukar, som jag ändå tänkt kassera, tills dess att det visserligen tjippar rejält om tårna när man går i badrummet, men risken för en drunkningsolycka är minimal. Avloppet från badkaret har helt klart gett upp. Sambon föreslår en kontakt med vår hyresvärd. Med ett ljuvt leende överräcker jag istället en mejsel och ett par plastpåsar, visst är det dags att se sambons händiga sida? Sambon får inte ut något ur avloppet och det slutar med att det är jag som med plastpåsar på händerna gräver fram lite snusk ur avloppet medans sambon på tryggt avstånd assisterar med papper och rengöringsmedel.
Det är skönt att få känna sig lite händig.

Förbud mot kilt?

Läste i Aftonbladet om en skola i USA som klubbat ett förbud för män att iklä sig klänning, högklackat och smink. Jag undrar hur de bedömer kiltar? Det är faktiskt ett manligt plagg (såg en karl i kilt för ett litet tag sen, han var riktigt söt i den).

Roligt vs irriterande

Jag har varit med om en hel del roliga saker på sistone. Och utsatts för ett antal småsmå irritationsmoment för att jag inte ska få känna mig allt för nöjd en hel dag.

Roligt
1. Chokladfestival: Massa folk, massa god choklad. Rekomenderar varmt lakrits-chokladmadlarna, blåbärschokladen och Lindts nya choklad med mousse i. Mumma!
2. Sambon spelade på en open mic-kväll igår och presenterade där två nya låtar. Jag diggade med som den groupie jag är. Kolla in hans musik på www.musiqua.com
3. Creperiet Byn: Besökte för första gången ett creperi. Jag gillar alltid tanken på pankakor och det känns därför kul att ha varit där. Jag och kompisen C kände oss dock som riktiga outsiders då stället var fullt av medelålders män i kostym som åt crepes med musslor.

Små irriterande saker
1. Mataffären: En hungrande Malin fastnar mellan spärrarna in till mataffären då de framför henne går så långsamt. Kommer inte ut från spärrarna utan irrar runt mellan dem som ett ilsket bi tills jag tillslut får krypa under. Med ett åskmoln ovanför huvudet slänger jag några piroger i korgen för att tillslut få min lunch vid klockan halv tre.
2.Kollektivtrafiken: Varför ställer de in just mina tåg? Vad har världen emot mig?
3. Glömska: De senaste veckorna har jag glömt allt möjligt, som att ha i ost i min cheesecake.

Underskatta aldrig en man i högklackat

Det finns ett ganska roligt klipp ute på Aftonbladet idag. Två transvestiter är ute och gör stan när de bli överfallna av två personer. Transvestiterna slår dem direkt till marken, plockar upp sina handväskor och fortsätter till klubben dit de är på väg...
Det här är i alla fall vad man kan tro när man ser klippet. Sanningen är att det inte är några 24/7 transvestiter killarna har muckat gräl med utan två professionella kampsportare ute på svensexa.
Det är givetvis sorgligt att några överhuvud taget ska bli påhoppade för sitt klädval, men vad jag njuter av tanken på att ligisterna troligen inte kommer att överfalla någon igen. Någonsin.

Allmänt pekande

-Titta där borta!
-Nej Malin, det är fult att peka.

Jag är nog inte ensam om att minnas det här från barndomen. Men varför är det fult att peka egentligen? Det är ju ingenting annat än en rörelse som ska få en annan person att fästa uppmärksamhet på vad man talar om? Har vi gått för långt med pekförbud? Kanske är bara fel att peka om man gör det för att fästa uppmärksamheten på sin samtalspartners brister?
Att peka på något anses ouppfostrat, men är det inte onödig uppfostran? Finns det någon poäng i att inte peka? Att peka är en del av hur vi kommunicerar med varandra, varför stänga av den delen? Ska vi peka med fötterna istället när vi ska visa något?

Någon som kan upplysa mig?

Mitt kvittriga jag

-Väälkommen till..
Jag pratar mycket i telefon på båda mina jobb, vilket ger mig en något störd relation till telefoner. Jag hoppar högt vid minsta pip eller vibration som skulle kunna vara en telefonsignal, men framför allt så kvittrar jag. Jag kvittrar mot kunder och konsulter i telefonen, ja ibland kvittrar jag så mycket att jag inte kan sluta. Jag börjar kvittra mot mina vänner, och inte bara i telefon utan även när jag möter dem på stan.
-Jamen hejsan..kvitt kvitt, kvitt kvitt.
Hmm, jag måste sluta det detta tvångskvittrande. Kan jag ta till allround-lösningen mer choklad måntro?

Oväntade beslut

De här senaste månaderna har varit väldigt omtumlande för folk omkring mig har jag märkt. Under en tvåmånadersintervall har 10 par jag känner gjort något av följande: a) gjort slut b) förlovat/gift sig c) blivit gravida/fött barn.
Det har med andra ord hänt något oväntat varje vecka. Jag och Martin har med förvirring tittat på alla förändringar omkring oss och tänkt: men vi då, vad ska vi hitta på för oväntat?

Skön helg

Den här helgen har varit extra skön och mysig. Jag och Martin tog in på ett hotell för en natt och låtsades att vi var turister i Stockholm: lite shopping och middag på ett mysigt italienskt ställe. Det var riktigt härligt att komma bort från lägenheten, inte laga mat och inte prata jobb utan bara ha det trevligt tillsammans. Hurra för helgen!

Tusan också

För en tid sen beställde jag hem en härlig trave med böcker som jag velat läsa en längre tid. När jag satt på tåget igår så slog jag upp den allra sista från traven, och började läsa. Vart enda ord jag läste kändes så ytterst bekant, det kunde inte vara någon tvivel om att jag hade läst det tidigare. Jag drar slutsatsen att jag troligen håller i en bok som jag redan har, fast på svenska. Tusan också!
Senare möter jag upp en vän på stan för en god lunch och ett gott samtal. Vår konversation kom att bland annat handla on böcker. Min vän suckar och säger att hon på senare tid har haft så svårt att verkligen hitta något att läsa som verkar intressant. Glatt fiskar jag då upp min bok och ger den till henne.
När jag kommer hem så kikar jag i min bokhylla men kan inte se någon svensk variant av boken jag nyss gav bort. Var kan jag ha läst den? Tillslut slå en isande misstanke mig, och jag drar ut en annan bok ur bokhyllan och bläddrar till slutet "läs första kapitlet av författarens nästa bok, kommer i juli.." Tusan också..

Skor eller flera skor, det är frågan

Förnöjt tittar jag ner på mina nya röda klackskor i mocca.
-Med de här skorna... ja då känner jag att min skosamling är komplett.
Den kommentaren leder till ett riktigt skrattanfall hos min sambo.
-Där där tror du inte på själv Malin, i en vecka kanske du kommer känna så.
-Oh nej, försäkrar jag, när man har ett par röda klackskor och ett par röda stövlar ja då har man faktiskt en riktigt bra skosamling.
Förnöjt spatserar jag omkring hemma i mina nya röda skor medans jag steker pankakor. Behöver jag verkligen inga fler skor? Svaret just nu är nej (förutom om jag ska byta ut mina skor med broderade krysantemumbollar, fast det lär bli svårt).
Har jag eller min sambo rätt? Hur stort skobegär kan en kvinna ha? Och sista frågan, stämmer studien som ser ett samband mellan skoköpande och menscykeln?

Kommer vansinnet krypande?

Nu har jag överlevt en dryg vecka helt ensam på kontoret. Det har gått bra. Men jag misstänker att jag långsamt kommer att driva mig själv till vansinne. I eftermiddags började jag plötsligt tycka att det luktade vattenmelon i rummet. Kan det vara ett första tecken?

Förvirrad, förtjust, jäktad och dödligt uttråkad.

Ja, det var ett tag sedan jag bloggade nu. Sen senast har jag varit förvirrad, förtjust, jäktad och dödligt uttråkad. Det har inneburit Småland, vänner och jobb om vi tar snabbversionen. Det kommer bli ännu mer jobb nu en månad framöver, så jag kan vara lite svår att nå de närmsta veckorna.
Var på en underbar mat och vinkväll med ett par tjejer igår. Den fick mig att börja fundera över vänskap- och hur man aldrig upphör att förvånas över människor. Hm, inte riktigt tänkt tanken klart- det är därför den är så luddig. Kvällen var i alla fall riktigt mys, och ännu bättre var att värdinnan hade två härliga katter jag kunde gosa med hela kvällen. De är allergivänliga katter, och jag har inte helt övergett hoppet om att kunna övetala min kära sambo att de visst är riktigt söta..

Midsommar vid havet

Kom hem från helgens midsommarfirande för några timmar sedan. Jag och Martin hade turen att få låna hans föräldrars sommarställe vid havet. Det var ett härligt gäng människor och ett lika härligt sommarställe. Vi tog motorbåten ut till stället: Två små stugor som klängde sig fast på en klipphäll alldeles vid havet. En trätrall/trägång förband de båda stugorna och ledde ner till havet och bastustugan. I tre dagar var vi där och bastade (badade), grillade, spelade spel, sjöng och hade det riktigt riktigt härligt. Nu är jag också riktigt, riktigt trött- men det var det värt.

Crazy bananas

Mina två arbetsplatser har väldigt mycket att göra just nu, vilket gör att jag springer från det ena jobbet till det andra under väldigt långa arbetsdar. Med andra ord: crazy bananas. Jag hade dessutom glatt planerat in att jag skulle hinna förbereda mat inför midsommarhelgen, det är bara att konstatera: Jag var väl optimistisk. Jag har skrivit en handlingslista ikväll. Resten får inproviseras fram till helgen. Jag är i alla fall ledig ikväll. Och en sak är säker, jag ska sova. Nu.

En dag med katter

Idag hade jag min första dag som volontär på Stockholms katthem. Åh, vad härligt det var att få träffa katter igen. Jag var på "gröna avdelningen" där jag hjälpte till att städa burarna, mata och gosa med kissarna. Nu var inte alla katter så kelna av sig. En stor svart hankatt gjorde mig lite nervös när han gav mig en riktigt ond blick och fräste. På Stockholms katthem hamnar en mängd olika katter, och alla är inte så vana vid att bli hanterade. Jag blev tilldelad en egen "fadderkatt" , en riktigt fräsig tjej. Tanken är att jag ska lägga lite extra tid på henne, så att hon blir mer van vid att vara social med människor och kan hanteras.

Malin goes händig

Det var ett tag sen jag skrev något här nu. Anledning: bara dåligheter som har hänt de senaste dagarna. Vi låter det stanna där, jag har beklagat mig nog för alla stackare i min närvaro. Idag har jag i alla fall muntrat upp mig själv med att hjälpa kompisen L som håller på att renovera sin lägenhet. Min hjälp bestod mest i att hjälpsamt kludda lite färg, tejpa på väggarna och räcka L saker - allt under muntert pladdrande. En riktigt trevlig eftermiddag på det hela taget. Eventuellt ska jag få ta hand om L:s katter ett par dar i sommar, det ser jag redan fram emot.

Audition

Martins musik står åter i fokus! På söndag har han en audition på Skrapan. Alla som vill får givetvis komma och heja på honom. Audition kommer att hålla på hela eftermiddagen vid gallerian Skrapan på Södermalm. Exakt när det blir Martins tur vet vi inte. Är du sugen på att dyka upp på söndag kan du höra av dig till mig eller Martin på söndagen när vi vet vilket startnummer han har fått.

En skön helg

Det behövs väldigt lite för att göra mig glad. Det var sol i helgen, det gjorde mig glad. Inte så att jag hann vara ute så mycket i solen, istället spenderades lördagseftermiddagen på en bluesklubb i gamla stan. Det var inte helt fel det hellre. Klubben hade ett eget husband, och vem som helst som ville/vågade fick gå upp på scen med sitt instrument och jamma med dem. Givetvis gick Martin upp och körde en låt, han fick stående ovationer av mig och kompisen J. I början av eftermiddagen lyckades jag få en udda bekantskap med lite för mycket sprit i kroppen, Martins skönsång lyckades dock skrämma iväg karln och resterande tid kunde i lugn och ro ägnas åt att lyssna på den sköna musiken och drömmande blicka upp i taket. Och taket var något man verkligen kunde blicka upp i. Det var fullt av barnvagnar, uppstoppade rävar och andra märkliga grunkor. Stampen heter stället, och är du sugen på blues en lördag i Stockholm, ja då är det dit du ska.

Fallet da Costa

Läst idag i DN att preskribtionstiden för mordet på da Costa närmar sig. Det var många år sedan mordet skedde, men det är min uppfattning att känslorna fortfarande svallar när folk tänker på det här fallet. Detaljerna kring mordet som skedde 1984 är så groteska att jag inte ens vill återge dem här. Rättsprocessen... var komplicerad. Det är min åsikt att en resning av fallet skulle vara viktig, då det som jag förstått det kommit fram ny information och da Costas anhöriga än idag inte har fått några svar. Tingsrätten skrev då det begav sig i domskälet att det var ställt utom varje rimlig tvivel att två män hade styckat en kvinnokropp. Men för mordet på kvinnan har ingen dömts.
Det finns en del litteratur om fallet da Costa, personligen rekomenderar jag Hanna Olssons bok Caterine och rättvisan, men det finns mer som exempelvis Per Lindbergs "Döden är en man" och Lars Borgnäs "Sanningen är en sällsynt gäst".

Att skaffa cigaretter

Jag var lite tidig till pendeln idag och satte mig i solen utanför mataffären för att vänta. När jag sitter där iakttar jag en ung tjej- helt klart under 18- som vandrar runt lite planlöst. Så går hon fram till en person som korsar det lilla torget och frågar denne om en cigg. Hon får en. Utan diskussioner eller tvekan. Den unga tjejen irrar runt lite till och frågar sedan ett par killar i arbetarbyxor om en tändare. Hon får låna, utan problem. Jag blev lite chockad- antagligen för att jag aldrig själv försökt mig på det där med rökning. Att det verkligen är så enkelt för mindreåriga att få cigaretter.

"Ja, du är ju lite ung"

"Ja du är ju lite ung". Jag vet inte hur många gånger jag har hört exakt den kommentaren i samband med en intervju. Det är inte det att det tas upp i samband med arbetslivserfarenhet, eller ens i samband med livserfarenhet, utan jag är helt enkelt bara "lite ung". Och det ses alltid som något negativt. Detta är något som jag har så svårt att förstå. I år är jag och min sambo bjudna på två bröllop, ett dop, och två vänner är i nuläget höggravida. Våra jämnåriga kamrater har alltså träffat stora beslut, de känner sig redo att ge varandra löften och ta ansvaret för ett barn. Men när man kommer in på en arbetsintervju, då är man bara "lite ung".

Nya recept

Sitter här och kikar efter någon ny maträtt att äta till kvällsmat. Hur är det tänkt att man ska kunna hitta nya matrecept, när hemsidorna är fulla med bilder av smaskiga efterrätter och godis? Min blick studdsar till varje gång jag ser ordet choklad, och iväg försvinner tanken på lax. Det är väl bara att erkänna, det är efterrätten som är det roliga!

Kulturell, jajjamänsan!

Igår tog vi oss i kragen och gjorde något kulturellt. Vi bor ju ändå i Stockholm, påminner jag min sambo om, vi måste utnyttja något i alla fall. Sagt och gjort, ut till Tekniska museet. De fanns en mängd olika utställningar, men det jag verkligen fastnade för var den gamla maskinhallen. Där fanns gamla bilar, cyklar, flygplan, tåg och märkliga manicker. Förtjust sprang jag runt och tittade på allt. Den här ser skoj ut, vad kan det vara för något? Oj, en ångdriven brandspruta! Den där vill jag ta med hem, och den där! Inatt hade jag lite svårt att somna när jag låg och funderade vilket som var lättast att landa med: ett vanligt flygplan eller ett amfibiplan? Någon som vet? Eller som kan hjälpa mig spekulera i det?

Märkliga möten i kollektivtrafiken

När jag skulle hem från jobbet för någon dag sedan hade jag en mycket märklig resa. Eller ja, resan gick bra: det var det jag hörde och såg som var det märkliga.
På t-banan sitter en ung tjej och pratar i telefon. Jag tjuvlyssnar skamlöst. Det hon berättar är oväntat. Hon berättar att hon varit ute på krogen. Där träffade hon en kille som bjöd henne på drinkar och det hon väljer sedan att följa med honom hem. Inget konstigt kanske. Ett vanligt krogragg. Om det inte var för att han efteråt ger henne 5000 kr. Hon är mycket nöjd med det och diskuterar med sin vän i telefon om hur mycket pengar hon kan tjäna den här vägen, och hur mycket hon behövde de där pengarna- vilken tur hon hade!
Häpen går jag av tunnelbanan vid min hållplats och byter till pendeltåg. Här sitter istället en kvinna och berättar att hon är gravid, vilken kontrast.
När jag slutligen hoppar av vid min station står där en man utklädd till sumobrottare och dricker öl.
En märklig resa på det hela taget.

Små små lögner

Idag var det någon som ljög för mig. Det var ingen vit lögn som man drar till med för att vara snäll, nej det var en lögn för att maskera att personen ifråga inte sköter sitt jobb (nej, det är ingen jobbkollega vi pratar om). Sådana lögner gör mig så arg.

Livets små glädjeämnen

Gårdagens glädjeämnen kom från lite oväntade håll igår: vi-butiken och skatteverket. Vi-butiken hade halva priset på djungelvrål, mumma! Skatteverket då, vad är det för kul med det? Jo jag fick min deklaration igår! Jag har förstått att många tycker att deklarationer är rena tråkerier, men inte för mig. Varje år förtränger man hur mycket skatt man betalat, och varje år vid den här tiden öppnar man kuvertet och ser hur mycket oväntade pengar som man kommer att få tillbaka, rena lotteriet!

Helgens släktkalas

Tillbaka i stan efter en helg i Örebro. Martins pappa fyllde 65= släktkalas. Lite intressant att vara på släktkalas med någon annan släkt än ens egen. Passade även på att träffa D & E samt deras lilla bebis. Mycket barn blev det hela helgen eftersom Martins syskon har två barn vardera. Min mindre barnkära sambo såg lite vildögd ut i slutet av helgen. Ganska skönt att vara hemma igen. Nästa vecka blir det kvällsarbete må-to så vill ni få fatt i mig rekomenderas dagtid, då har jag all tid i världen för fikor och annat.

Hur man gör sig förtjänt av två biobiljetter

Tisdag 16.30
-Nej nuu kan jag inte köra ut tidningarna imorgon!
..Men..
-Nej det får du fixa på något annat sätt Malin!

Tisdag 16.45
-Hallå? Har jag kommit till en budfirma? Har ni en budbil som kan köra ut ett antal tidningsbuntar till Arlanda imorgon? De måste vara på plats 06.45. Ni har det? Strålande!

Onsdag 03.55
Biip, biip!

Onsdag 05.30
-God morgon! Då lassar vi in tidningsbuntarna i bilen. Vilken tur att du kunde vara här så tidigt!

Varning för ras

I veckor har jag studerat väderleksrapporterna och drog slutsatsen att idag, ja just idag med allra största sannolik skulle bli årets klänningsdebut. Jo pytsan, det är snö slask och varning för ras. På vägen från jobbet berättade kollegan F en dyster historia om en person som dött av att gå under hustaken och fått en isklump i skallen.

Hejdå Jack

Visade sig tillslut att Martin inte tålde Jack. Så det blir ingen katt för oss. Hejdå Jack! Hoppas du hittar ett bra hem!

Längtan efter choklad

Ikväll ska det bli brädspelskväll! Martins polare och hans än så länge mystiska flickvän med en mystisk bruten arm kommer på besök. Det ska bli kul, men ack den mystiska flickvännen är chokladallergiker! Jag satt nyss och tittade på fina bilder på chokladbrownies, man blir ju bra sugen... Är då tur att man inte har den allergien. Hur överlever man? Vad gör man när man är lite ledsen och behöver uppmuntran, när man är trött och behöver energi, när man är glad och vill fira? Choklad brukar ju alltid kännas så rätt.

Jack

Fick ett mail från kattuppfödaren vi var och hälsade på, vi ska dit nästa helg igen och hälsa på kattungarna. Dessutom har hon reserverat Jack åt oss! Jack är alltså den lilla cremefärgade kattungen som både jag och Martin föll pladask för vid förra besöket. Jag studdsade runt lite lyckligt i lägenheten alldeles nyss. Brasklappen med Martins allergi finns såklart fortfarande kvar, men vi bör väl veta mer efter nästa besök. Bilder på Jack finns för nyfikna att se på www.zimas.se

En gatumusikant

På väg hem från jobbet idag träffade jag på en gatumusikant som satt och spelade någon konstig trudelutt på sin flöjt. I vanliga fall hade jag nog inte ens sett honom, utan bara undrat var det skumma ljudet kom ifrån egentligen. Han följde verkligen inte Musikministeriets tips om färgglada kläder utan smälte väl ihop med kaklet på pendelstationen. Men det var något annat som lyste. I hans mössa som han lagt framförsig på marken låg inga pengar, dock en stor gul banan. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Visserligen är det bra att man uppmuntar gatumusikanter till att äta frukt och vitaminer, men borde de inte få valfriheten som en skänkt slant skulle gett, att köpa det de faktiskt behöver? Och med tanke på hur isande kallt det var på pendelstationen, borde givaren i fråga inte istället gett honom en korv eller en kopp te?

Malin drömmer om en katt

Ja, jag har genomför min första vecka på det nya jobbet, men strunt i det nu! Vi har kollat på kattungar! Underbart, bedårande, busiga kattungar! Nu hoppas jag bara att Martin tål dem så att jag får ta hem den lilla cremefärgade. Han har sovit med ansiktet ner i ett örngott fullt med katthår och det har gått ganska bra. Vi planerar ett återbesök om ett par veckor så att Martin får lukta lite till.

Den elaka 08:an Malin

Igår var jag en elak 08:a, och jag skäms. Som nyinflyttad i Stockholm lär man sig ganska fort ett antal oskrivna regler, exempelvis att det är vänstertrafik i tunneln mellan pendeltåg och t-bana, att man ska stå till höger i rulltrappan och att man ställer sig vid sidan av dörrarna till tågen och låta folk gå av. Igår var det en person som utmanade den sistnämnda regeln; han ställde sig helt sonika mitt framför dörrarna och sparkade på dem tills de gick upp. Jag som ska av blir onödigt irriterad, så när jag går av så väljer jag med vett och vilje att gå rakt in i honom, för att sen segla iväg utan så mycket som ett ursäkta. Dock tyckte jag att jag hörde ett ursäkta från honom på min väg därifrån. Jag han inte komma längre än till rulltrappan (ja, jag ställde mig till höger) innan jag började skämmas, jag hade betett mig som urtypen för en elak 08:a!

Oh yes!

Jag har fått ett jobb! Jag börjar på måndag som rekryterare/researcher på Capitel rekrytering.

Inget napp denna gång

Fick inte jobbet jag var på intervju för förra veckan. En besvikelse, menmen bara att kavla upp ärmarna och söka vidare. Om ni vet något bra jobb, tipsa mig!

Lugn dag

Ännu en lugn dag i arbetslöshetens tecken. Åkte in en vända till stan och köpte ett par byxor. Vilken glädje det var att för första gången i mitt liv få köpa ett par byxor som passar redan när jag köper dem! De behövde inte tas med till en skräddare eller ner till småland för att läggas upp. Nej det var byxor i min längd! Jag börjar kanske gilla Stockholm nu.

Mmm

Prisextra har börjat sälja Ben & Jerry's! Malin är mycket lycklig *mmm*.

Uppdatering: Previa (företagshälsovård) har en annons ute om en tjänst som är mitt drömjobb. I Västerås.

Alla kan sjunga!

Var på ett introduktionsmöte för af Ugglas alla-kan-sjunga kör igår. Fick en hel del nyttiga tips. Framförallt fick hon det att låta så enkelt, som om alla faktiskt kan LÄRA sig sjunga. Övade nu här hemma med den lilla teknik man lärde sig. Det låter som om jag försöker härma mupparna, men klangen är faktiskt helt okej. Och det var klangen vi övade på igår. Om man går några gånger kanske man faktiskt kan lära sig att behålla sin klang utan att låta som mupparna.

Jag vill ha det här jobbet!

Kändes som om intervjun igår gick riktigt bra. Avslappnad stämmning, trevlig chef som visade runt mig i lokalerna och fick träffa de eventuella kollegorna. Var där i 1 timme och 45 minuter. Lätt den längsta intervjun jag varit på. Jobbet kändes jättekul, var ungefär detsamma som jag gör nu på Qwork. Nu har jag en låång vecka med väntan framför mig innan jag får veta om jag gått vidare till nästa intervju. Jag vill ha det här jobbet!

När du blir gravid...

Var hos barnmorskan igår för att förnya mina p-plåster. När vi sitter och småpratar nämner jag att jag ogillar sjukhus och speciellt blodprov. Då säger hon "ja när du blir gravid kommer du få ta massor med blodprov". Bara sådär. Kändes konstigt att hon antog att jag givetvis skulle bli gravid nån gång i livet. Dessutom var jag ju där för att få preventivmedel?

Nej tack

Idag har jag tackat nej till ett jobb som personlig assistent. Det var kanske dumt, men jag försöker ha is i magen och hitta något som jag verkligen passar som. Får bara hoppas att jag inte gjorde fel nu..

Intervjuer

Fortfarande inte fått något svar från intervjun jag var på förra veckan, så chansen är väl ganska liten. Har dock en annan intervju imorgon som personlig assistent, samt en på måndag som bemanningsassistent. Håll tummarna för mig!

De senaste dagarna

Äntligen börjar vår lägenhet att kännas bebolig. Vår nya gröna ryamatta hämtades hem förra veckan, och i helgen gjorde vi ett ryck och lyckades hitta en väldigt vacker vardagsrumslampa + helt okej gardiner. Jag tycker nu att vårat vardagsrum känns litegrann som en alvskog.
Trettonhelgen tillbringades med M & S i Nyköping. Väldans mysigt. Fick stora sightsingturen runt Nyköping och en något fragmentisk återberättning av Nyköpings gästabud.
Idag har jag varit på en arbetsintervju, administratör på ett pensionsbolag. Vi får se hur det gick.

Nytt år

Och nyår har varit..tja...inte uselt..absolut inte..bara...smärtsamt. Natten mellan 30 och 31 vaknar jag av att jag har magknip. Den försvinner..återkommer, försvinner...återkommer och så vidare i hyfsat jämna intervaller. Det hade väl varit helt okej om det inte fortsatte med det hela nyårsafton och nyårsdagen. Nyårsafton blev tillbringades därför i ett horisontellt läge i Hanna och Linus soffa, fullständigt nykter. Då jag inte kunnat sova särskilt mycket natten före var jag väl lite grinig när klockan var halv fyra och festen aldrig verkade ta slut. Får dock sägas att det var väldigt trevligt folk där.
Nu är vi åter i Rotebro och jag äter mat med stor försiktighet, men verkar vara på bättringsvägen.