Detta förstår jag inte.

De som känner mig vet att jag inte är särskilt road av att titta på sport. Men en slö lördagförmiddag är det inte helt fel att sitta uppkrupen i soffan med en kopp lussete (tack Petra) och titta på herrarnas skidskytte.
Innan starten berättade kommentatorerna att det svenska hoppet Björn Ferry var 7:a är världen, dessutom var två av de allra bästa (norrmän såklart) hemma och vilade upp sig. Med lite enkel matematik kom jag alltså fram till att man då kunde vänta sig en femteplats av Ferry. Ack vad jag bedrog mig, han kom in som elfte man. Ganska besviken satt jag där med min urdruckna temugg. Det som förvånade mig mest var att komentatorerna ändå verkade NÖJDA med hans placering, tyckte att han gjort ett BRA åk!
Anklagande tittade jag på min kära sambo och sa att lite bättre kunde man väl ändå ha förväntat sig. Nja, svarade sambon, OM han inte hade missat de där skotten så SKULLE han ju ha kommit bättre. Vaddå om, tänker jag, är han sjua i världen bör han väl inte ha missat från första början eller? Är detta verkligen ett resultat som alla ska sitta och vara nöjda med??
När damerna bara tog silver i curling (EM?) då var alla missnöjda, men när Ferry, 7:a i världen kommer in på elfte plats i en tävling där två av de bättre saknas, då har han gjort ett bra lopp?! Jag förstår mig inte på detta. Kan någon förklara please?

Dags att avskaffa bössan!

På vägen från jobbet smet jag in i en affär för att köpa lite skottskrutiga saker, i kassan mumlade säljaren något och jag tittade förvirrat upp från mitt grävande i väskan:
"Va?"
"Vill du avrunda uppåt och skänka pengarna till Röda korset?"
"Umm, ja."
Belåten med mina inköp och min goda gärning går jag ut från butiken, och får syn på en äldre dam som står mitt utanför affären i hällregnet. Hon stirrar anklagande och domedagsdystert på mig. Inget paraply har hon och det är uppenbart att Frälsningsarméns gryta, som hon samlar in pengar till, inte lyckas värma henne eller någon av de förbipasserande.
Är det inte dags att avskaffa böss-insamlare vid det här laget? Det var ganska uppenbart att ingen ville stanna i hällregnet för att gräva upp några småslantar, om de nu hade några småslantar och inte bara ett betalkort.
Tänk istället tillbaka på min behagliga upplevelse inne i den varma, sköna affären; den goda gärningen utförs enkelt medans andra ärenden uträttas, inga små mynt behöver rotas fram ur hörnet på den sandiga innerfickan, inga anklagande blickar och framförallt inget regn. Det borde väl få folk att skänka mer?