De som känner mig vet att jag inte är särskilt road av att titta på sport. Men en slö lördagförmiddag är det inte helt fel att sitta uppkrupen i soffan med en kopp lussete (tack Petra) och titta på herrarnas skidskytte.
Innan starten berättade kommentatorerna att det svenska hoppet Björn Ferry var 7:a är världen, dessutom var två av de allra bästa (norrmän såklart) hemma och vilade upp sig. Med lite enkel matematik kom jag alltså fram till att man då kunde vänta sig en femteplats av Ferry. Ack vad jag bedrog mig, han kom in som elfte man. Ganska besviken satt jag där med min urdruckna temugg. Det som förvånade mig mest var att komentatorerna ändå verkade NÖJDA med hans placering, tyckte att han gjort ett BRA åk!
Anklagande tittade jag på min kära sambo och sa att lite bättre kunde man väl ändå ha förväntat sig. Nja, svarade sambon, OM han inte hade missat de där skotten så SKULLE han ju ha kommit bättre. Vaddå om, tänker jag, är han sjua i världen bör han väl inte ha missat från första början eller? Är detta verkligen ett resultat som alla ska sitta och vara nöjda med??
När damerna bara tog silver i curling (EM?) då var alla missnöjda, men när Ferry, 7:a i världen kommer in på elfte plats i en tävling där två av de bättre saknas, då har han gjort ett bra lopp?! Jag förstår mig inte på detta. Kan någon förklara please?
1 kommentar:
Jag förstår inte heller det där. Och kul att téet är uppskattat!
Skicka en kommentar