lördag 24 november 2012

Vad kan det vara?

Jag fyller år imorgon. Eftersom jag har barnasinne kvar är spänningen oliidlig! M har gett mig en ledtråd till min födelsedagspresent:
Hårnät.
Jag fattar ingenting... Kan det ha något med matlagning att göra? De enda tillfällen jag kan tänka mig att man använder hårnät är i köket, eller vid en dressyrtävling. Det senare känns inte som något riktigt alternativ... Jag slutade önska mig en ponny för ganska många år sedan.
Hur ska jag kunna sova inatt?!

fredag 23 november 2012

Vardagen i korthet

Måndag: Malinmupp är stressad. Sambon säger ifrån. Från och med nu ska jag leva nu, och glädjas åt dagen-inte kommande helgen som ändå är för långt bort.
Tisdag: The Climb. Smäller foten med full kraft rätt in i väggen. Ont, ont, ont... och lagom skoj att promenera hem i klackskor efter träningen.
Onsdag: Tända ljus i biblioteket, en bra bok...ja livet är bra fint idag.
Torsdag: Veckans andra klätterpass.Eller ja...jag och E sitter mest och pratar tills A tvingar upp oss på väggarna. Mot nya höjder. Klättersemestern hägrar, så nu gäller det att ta i!
Fredag: En lätt överviktig man flirtar med mig i tvättstugan. Han tycker det är synd att jag bor med M. Själv tycker jag att det är rätt bra.

tisdag 13 november 2012

Man hör det man vill höra

Malinmupp säger: Det är en chokladboll kvar i lådan.
Sambon hör: Jag lämnade en chokladboll till dig.

Han tycker ju inte ens att de är goda. Nästa gång ska jag moffla i mig alla på en gång.

onsdag 7 november 2012

Betraktelser från bussen

Kvinnan bredvid mig på bussen läser en instruktionsbok på tyska. Den handlar om hur man lär sig dansa tango. Med fina scheman över hur man ska sätta fötterna. Hur kan man sitta och läsa en sådan bok utan att försöka röra sina egna fötter efter schemat? Intressant.

lördag 3 november 2012

Min tall

När jag var barn brukade jag sitta i en tall. Jag kravlade mig upp på en solvarm stenbumling, och sträckte mig vidare mot tallens nedersta grenar. Det var bra och stadiga grenar- i alla fall om man var ett barn. På ingen tid alls hade jag kommit ganska högt upp i tallen. Där slog jag mig ner. Njöt att doften av barr. Känslan av den släta barken. Smaken av kåda man kände när man stoppade sina kletiga fingar i munnen. Spanade mot tallens allra högsta topp och önskade att jag kunde se världen där uppifrån. Jag ryckte prövande i grenen ovanför mitt huvud, men insåg att den inte skulle hålla min vikt. Jag stannade där jag var, länge, och iaktog fåglarna som passerade talltoppen.

Som vuxen håller jag nu på med sportklättring, och sent om sider har barnet i mig fått nå toppen. Vissa drömmar tar bara lite längre tid att uppfylla.