Ljud

 Mina vänner kan intyga att jag har ett ljud för varje tillfälle, och dessa ljud slutar inte bara för att jag är själv.
För några dagar sedan ställde jag mig i hissen på jobbet samtidigt som jag läste ett upprörande mail. Eftersom jag är den jag är började jag muttra och gestikulera för mig själv...utan att märka att hissen åkt upp till sjätte våningen, öppnats, och att R från IT-enheten stod utanför. R har nu i några dagar sett väldigt nervös ut när vi passerar varandra i korridoren.

Ny hobby

Sen några veckor tillbaka har jag en ny hobby: Box. Igår var jag återigen på ett pass men denna gången var det inte lika roligt. Vi kan väl uttrycka det som så att ledarens pepp-stil inte riktigt passar mina behov. När han ropar ”Ta i nu vill man ha snyggare rumpa och fasta lår måste man jobba för det” är det följande tankar som går genom Malinmupps huvud:

1. Det är inget fel på min rumpa eller lår de fungerar ypperligt som de gör, tack.
   
2. Jag antar att han med ”snyggare” rumpa menar att den ska ändra form. Om min rumpa skulle ändra form måste jag köpa nya byxor, vilket är jättetråkigt.
   

Jag går inte dit för att få en snyggare rumpa eller fastare lår. Jag går dit för att ha kul, slå så hårt jag kan och få utlopp för all den energi som kryper i kroppen.
Lite mindre snack och lite mera verkstad tack!

Jag trodde jag skulle klara mig

30 år med perfekta tänder var målet. Jag föll på målsnöret, dagen innan den ack så viktiga händelsen. Jag antar att det visar att oavsett ålder så har jag nya erfarenheter framför mig. Jag har en väldigt stark skräck inför sjukhus och läkarbesök. Idag upptäckte jag att den skräcken inte sträcker sig till lagning av tänder. Konstigt hur känslorna styr. Jag borde ha varit mer orolig inför detta med tanke på alla mardrömshistorier som jag hört genom åren kring tandläkarbesök. Istället skojade jag med tandläkaren under proceduren och använde handsignaler för vidare kommunikation under själva lagningen. Intressant att få veta hur en tandlagning går till. Tänk om man skulle skola om sig till tandläkare?

Vad ska du göra till helgen?

Denna konversation kunde överhöras på kontoret i fredags.

-Vad ska du göra till helgen Malin?
-Nu ikväll kommer min vän hem till mig med sin skruvdragare och hanterar mina halvt monterade/totalt omonterade ikea-möbler. Han påstår att det ska bli roligt! Mina egna monteringsförsök var rätt misslyckade, så jag är väldigt tacksam.
Arbetskamraten börjar skratta och säger:
-Jag beundrar din förmåga att delegera!

Nu när hon säger det, jag har faktiskt delegerat en hel del till mina fantastiska vänner: E har monterat möbler, S har limmat ihop ett trasigt bord, C har fixat mitt glappande kylskåp, L har varit IT-support + lampsupport, A har ordnat min fönsterproblematik, för att inte tala om hela gänget som var här och bar alla mina flyttkartonger!
Varenda gång någon av er har hjälpt till har ni tyckt att det varit en liten grej, kanske till och med roligt. För mig har det varit viktigt och betytt en hel del. Återigen tack!

Tack för musiken

Promenerar runt i området när jag plötsligt hör hur "Arvingarna" spelas på hög volym. Något kommer upp bakom mig på cykelbanan: Det är en cyklist med en bergsprängare i en rem över axeln. Han har ena handen på styret och med den andra gestikulerar han glatt i takt till musiken. Det gjorde mig så glad. Oavsett vad jag eller någon annan tyckte om musiken så lät han sig ryckas med och vara hundra procent sig själv, härligt!

På väg mot nya äventyr

Jag sitter och skriver i ett hav av flyttkartonger. Min nya lägenhet har härliga trägolv och grönska utanför fönstret. Möbler ligger på golvet, halvt ihopskruvade. Vissa möbler är svåra att montera på egen hand. Det kommer att lösa sig, det kommer att bli bra.

För tre månader sen meddelade M att det inte var värt för honom att satsa på oss längre. Tiden därefter har varit turbulent. Den person som stått mig närmast i tio år vill inte vara så nära längre. Sånt gör jävligt ont. Som tur är har jag en underbar familj och fina vänner som har gjort mer för mig än jag nånsin trott. Jag har varit ledsen, jag har varit besviken, jag har nått toppen av Mt Fuji på ren ilska och en stor portion jävlar anamma. Jag har överraskat mig själv med att vara stark när det behövts. Jag har tagit emot all den hjälp som vänner och familj har erbjudit. Jag har suttit och gråtit på nya jobbet, men som min fina kollega sa ”Du är inte mer än människa”.

En egen lägenhet är ingressen till ett nytt livskapitel. Det finns många tankar på vad som ska komma härnäst. Att äntligen skaffa katt står högt om på listan. Nya äventyr kommer det att bli. En resa till alperna är redan inbokad. På sikt vill jag bestiga fler berg och vandra i vackra dalsänkor.

Saftproduktion pågår

Det kommer att vara dämpat på bloggen ett tag. Blivit serverad en citron. Gör mitt bästa för att göra den till saft. 

Jag kom i tid

Jag kom i tid till nya jobbet, tack och lov! Däremot ställdes mitt flyg in på hemvägen, så det blev ett par extra timmar att spendera på stan.
Än så länge är jag i förälskelsestadiet där allt på nya jobbet bara känns jätteroligt! Mycket korvstoppning blir det så klart de första dagarna, men redan nu börjar jag involveras i projekt och "jobba på riktigt".

Ett nytt kapitel

Imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Jag är glad, förväntansfull och riktigt nervös. Uschligt tidigt imorgon bitti sätter jag mig på flyget för utbildning på annan ort. Det jag oroar mig mest över är att komma försent, eller inte komma hem. Själva arbetet har jag inte hunnit med att börja oroa mig för ännu. Jag kom försent till anställningsintervjun. Jag hade helt missuppfattat tiden och var ordentligt överraskad när de ringde mig och undrade vad jag hade tagit vägen. Sällan har jag varit så lugn, avslappnad och hundra procent mig själv som på den intervjun- jag var ju ändå körd. Trodde jag! Men nu är det upp till bevis att jag faktiskt inte brukar komma försent...

Milen

I helgen hände det, jag sprang milen igen. Det var några år sedan sist, men det kändes oväntat lätt i benen. Jag ska inte påstå att det gick fort, men det gick framåt. Att springa en mil var bara en stolpe på vägen mot det riktiga målet, men det känns skönt att vara på gång. I augusti går jag upp på mitt första berg och jag tänker vara förberedd och hyfsat vältränad. Nu när det finns lite distans i benen är det backträning som gäller framöver!

Det ultimata granntestet

Förra helgen genomförde vi det ultimata granntestet: Inflyttningsfesten. Våra grannar klarade följande punkter:
-Visade förvirrade gäster till rätt dörr.
- Lyssnade (troligtvis hänförda) på ett grabbgäng som sjöng "I'd Do Anything For Love" i kanon
-Njöt av doften av kryddiga e-cigaretter

Vi tackar och bockar för så vänliga grannar. Nu lovar vi att inte ha fest på ett tag. Eller köra diskmaskinen mitt i natten.

Nu minns jag...

Vilken skillnad från dag till dag. Snålbåst, mulet och med hårda snöknutor piskade i ögonen. Kall luft ner i strupen kyler ner kroppen och som en tung sten skvalpar illamåendet runt i magen.

Nu minns jag, det var sådana här löparpass som gjorde att jag slutade springa. Nu har jag dock ett mål med min löpning, så det är bara att bita ihop och hoppas på bättre väder imorgon!

Lyckan i att springa

På morgonen överraskas jag av att marken är täckt med ett fjädervitt duntäcke av snö. Solens strålar får allt att gnistra, och under snötyngda trädgrenar vänder vårens första blommor sina huvuden mot himmelen.
Det knastrar under fötterna på mig där jag springer. Det är en tunn isskorpa på asfalten som ger lite extra spänning till dagens löpartur. En och annan vindpust skickar bomullstussar av snö i ansiktet på mig. Jag blundar för en kort sekund och springer vidare.

Tänkt att jag glömt bort hur härligt det är att springa. Det här är femte veckan med löpning och för varje pass känns det bättre och bättre.

Att leva i nuet

Det bidde inga blogginlägg i februari. Nu när jag tittar tillbaka på månaden ser jag att det beror på två saker: Galet mycket jobb, och en oförmåga att leva i nuet. Jag har startat igång en mängd olika projekt som jag går och drömmer om.
I mars ska jag därmed starta igång med mina mindfulnessövningar med förhoppningen att leva mer i nuet, istället för att drömma till: Toppen av berget, stenhuset vid havet, 1 mil med fjädrande steg, wood carving, och en festinvigd lägenhet. Men jag lovar att verkligen vara i nuet när jag är med om ovanstående saker under 2015, och att så småningom blogga om det såklart!

Det här med parfym

Jo. Jag har alltså rest. En konsekvens av detta var att jag fördrev en del tid med att titta i butiker på flygplatser. Det fick mig att börja fundera på det här mer parfym. Varför är alla parfymflaskor så förtvivlat stora? Varför måste det vara så stora kvantiteter att det kostar en smärre förmögenhet med lite lukta-gott? Dessutom har jag hört ryktas att parfymen luktar mindre när den åldras, så man behöver inte så stora flaskor. Borde inte företagen rimligtvis tjäna på mindre förpackningar? Jag skulle säkert frestats av någon mindre förpackning för skojs skull. Bolagen skulle säkert tjäna på en marknadsundersökning på parfymflaskeområdet. Jag förutspår en brant uppåtkurva i säljstatistiken!

Ett angenämt nöje

Imorgon bär det av på konferens med jobbet, vilket har gjort denna enkla torsdagskväll till något angenämt. Jag har fått packa en resväska.

Att packa en resväska är en särskild ritual. Du dammar av din resväska, kontrollerar att de röda känn-igen-på-bandet rosetterna sitter som de ska. Sen går du igenom rum för rum, garderob för garderob och plockar fram vad du behöver. Svävar runt i lägenheten och drömmer om hur resan kommer att bli när du har på dig de där skorna du hittade i ett okänt hörn av lägenheten.

Jag älskar utmaningen att hitta den perfekta pack-balansen. Allt i resväskan ska användas, du ska inte sakna något på resan och allt ska vikas/rullas på ett sätt som maximerar utrymmet. Jag har blivit ganska bra på att hitta balansen, men visst har det hänt på någon resa att jag skamset fått köpa ett par extra strumpor.

Den här resan har varit extra utmanande då jag fått packa för flera användningsområden: Lättare vandring, träning, bad och restaurang. Nu är jag så exalterad efter min eminenta packning att jag inte vet hur jag ska kunna somna!