Idag är dagen

Idag är dagen när jag sitter med en halv flaska champange
Idag är dagen jag ägnar stor möda åt att tänka på fyra nyanser av vitt
Dagen då jag plötsligt är skyldig min bank sjukt mycket pengar.

Idag fick vi helt enkelt nycklarna till vår nya lägenhet! Woho!

I början kändes allt bara jobbigt med alla papper och smått overkligt. Sen har vi börjat längta, vänta... Sambon drömde mardrömmar inatt om att han missade mötet på märklarfirman och vi inte fick lägenheten. På något vis vara vi inte riktigt säkra förrän vi faktiskt hade fått nycklarna i handen, och vred om låset i dörren.

Vi kände oss som inbrottstjuvar när vi tassade in i den mörka och ekande lägenheten. Den kändes inte som vår. Inte kunde väl vi bo i den här lägenheten? Den doftade inte hemma, och lampknapparna satt på knepiga ställen. Men magkänslan är ändå rätt, när det är målat, när allt är på plats och jag duschat tio gånger i lägenheten då- förstå då- kommer jag begripa att den är vår!
Tills dess väntar jag på att grannar och vän av ordning ska ifrågasätta vad jag egentligen har för mig i lägenheten tillhörande familjen A.

Att gå på bio

På mitt arbete anses jag vara en lugn och sansad person. Att de anser det beror bara på att de aldrig varit med mig på bio. Jag och M såg på Intersteller igår. Jag grät mig igenom ett näsdukspaket och nu, dagen efter, är högra ögat fortfarande lite pluffsigt.
Det är bara att erkänna, jag är en äkta biogråtare. Sambon har vant sig, han tar det med ro.

För ett par år sedan var jag med en vän på bio. Vi skulle ha det så mysigt med popcorn och bio. Mitt i filmen dyker det upp en närbild på en orm som väser. Jag hoppar högt av spänning och skräck. Sträcker mig efter en näve popcorn för att upptäcka att byttan inte längre är i mitt knä, utan i kompisens knä- och att bara hälften av innehållet är kvar! Jag tittar förvirrat på min vän och upptäcker att hon skakar av undertryckt skratt och är mer eller mindre täckt av popcorn. Den främmande människan på andra sidan av min kompis är också popcorntäckt och verkar tack och lov ganska road av detta.
Vad har du hänt? När jag ryckte till fick jag min popcorn-bytta att flyga upp i luften, göra en saltomotage (och strössla popcorn över vänner och främlingar) för att sedan landa med halva innehållet kvar i kompisens knä. Hon hade till och med popcorn i underkläderna.

Med andra ord: Det är ett mindre äventyr att gå på bio med Malinmupp, man vet aldrig vad som händer. Men det är lugnt, jag har slutat med popcorn och har ofta näsdukar med mig.

Affärsmässiga kontakter

Jag har väl berättat om min mäklare? Han som kallar mig för "vännen" i alla lägen? Nu har jag fått en ny bankkontakt också i samband med bolånet, hon kallar mig för "tjejen".
Jag undrar om de alltid vill ha en kompisrelation med sina kunder, eller om de helt enkelt har svårt att minnas mitt namn? Jag vete sjutton vad mina kunder skulle säga om jag började kalla dem för "grabben" eller "kära du".

Inte vad jag väntat mig

Jag har äntligen tagit tag i det här med mindfulness. Nu ska jag ge det en ärlig chans. Jag hoppas på att det ska generera en lugnare Malinmupp som sover bättre. Än så länge är resultatet inte riktigt vad jag väntat mig. Jag har väldigt svårt att låta bli att fnissa under avslappningsövningarna, och sen är det drömmarna...
 Första natten efter mindfulness drömde jag om att bli skinnad levande, om och om igen. För att motverka sådana drömmar satsade jag på extra mycket mindfulness och det halvtimmeslånga programmet utlovade en god nattsömn. Det blev visserligen bättre men god är kanske inte vad jag skulle kalla den.
 Jag drömde att jag var med i någon lagversion av "the hunger games" (eller battle royal som japanska motsvarigheten heter, fråga mig inte var den ursprungliga koreanska versionen heter för det har jag ingen aning om) där jag och mina lagkamrater fick springa från ilskna tigrar och jag utlöste en fälla som var en fors av fallande stockar. Jag undrar vad jag kommer drömma om den här natten?

Att bo

Jag och M har köpt en lägenhet. En galet stor lägenhet: 5 rum, öppen spis, inglasad balkong- hela konkarongen. Det känns...konstigt.
Det märkligaste av allt är att det känns som om alla jag pratar med är gladare än jag själv är över det faktum att jag har köpt mitt boende. Min mamma är glad, mormor kommer med tusen frågor och kollegorna har följt processen med spänning och glada skämt om min "paradvåning".
Jag och M försöker mest ta en sak i taget: Vi måste fortfarande deala med banker, ta ekonomiska beslut och annat jobbigt- innan vi ens funderar på hur vi ska möblera, eller vilka som kan tänkas agera flytthjälp.
Nu får vi allt bo där ett tag, det här med visningar, budgivningar och mäklare var alldeles för ansträngande för att orka med i längden!

On the road again

Jadå, jag är gott och väl hemma från vandringen på Kungsleden, råkade dock ut för en dunderförkylning så snart jag kom hem. Det blev en sån där förkylning som sambon brukar få, och som brukar generera förbryllade ögonkast från mig- hur kan man bli så sjuk av en förkylning? Nu vet jag hur det känns. Jag ska vara snällare nästa gång sambon blir sjuk... Ska man se det positiva så är jag väldigt glad att förkylningen inte slog till ute på vandringsleden.

Vandringen? Svårt att beskriva på ett bra sätt. Vi gick, mycket. Vi träffade många märkliga människor på vägen, och somliga tyckte nog att vi var lika knasiga på vårt sätt. Vi åt sjukt mycket salami och lärde oss att inte underskatta de dagliga chokladpauserna.  Vi begränsade vår kommunikation till "titta, TITTA vad vackert" och "Vad glad att jag är här med dig- kan du fatta att vi är här". Vi drömde om varma duschar och färska grönsaker.  Vi gick inte vilse- men man kan säga att vi stundtals inte var säkra på var stigen gick. Jag var trött, men avslappnad på ett sätt som jag sällan varit på en semester. När telefonen började fungera igen och plingandet av alla meddelandena började ville jag bara stänga av den igen, och fortsätta njuta. När jag kom hem och berättade om våra strapatser var det få på jobbet som skulle kunna tänka sig att åka på samma sorts semester som jag.  Jag tyckte det var helt fantastiskt. Det inspirerade till nya drömmar, vart kommer det bära av nästa gång?

Taggad!

Hej då världen! Hej då telefon, internet, ugn och varma duschar. Imorgon lyften planet mot Kiruna, och sedan vidare mot Kungsleden. Jag och vännen L ska ge oss ut på ett nio dagar långt vandringsäventyr i norra Sverige. Vi har pratat om detta i månader och nu är det äntligen dags!
Det är inte första gången jag och L beger oss ut på strapatser tillsammans, och det känns härligt att ha med sig en person man känner så väl. En vän som klockar mina matbehov, en vän som låter kontrollfreaket Malinmupp hålla i kartan och någon att stånka och stöna i kapp med i de tuffa uppförsbackarna. Vi kommer att ha så kul!

Rötter

Nu är jag åter hemma efter ett besök där jag har mina rötter. I Smålands djupa skogar. Fyra dagar med föräldrarna, mormor, syster och syskonbarn. Jag har lekt med bilar, gått på hundpromenader, plockat smultron och läst Astrid Lindgrensagor.
Mamma och jag letade fram en samlingsvolym med Astrid Lindgrensagor som jag älskade som barn, men inte läst sedan dess. Vem mer än jag minns Allrakäraste Syster, Junker Nils av Eka, Mirabel och Spela min lind, sjung min näktergal? Sagorna var faktiskt precis så bra som jag mindes dem. I Allrakäraste syster kommer huvudpersonen till en "alternativ värld" där allt ett barn kan önska sig finns. Jag kände att barnasinnet fanns kvar, då allt ett barn kan önska sig fortfarande är saker jag skulle vara glad över att få. Pannkakor och en hundvalp till exempel.

Semester, semester, semester!

Nu har MIN semester börjat! Dagar och veckor efter alla andras har den äntligen börjat! Jag och kollegan som har haft hand om kontoret har i dagar och timmar påmint varandra om att semestern närmar sig. Vi har varit lite lätt besatta av den tanken kan man säga.
Klockan fem idag smällde jag upp champangekorken och slet ut chokladkakan ur kylen. Nu är det dags, här ska firas! Diskret firande såklart, sambon har en vecka kvar till sin sena semester...

Det är tur att man har en gnutta humor

"Roliga" saker som hänt på jobbet på sistone:
- Parkerar perfekt i parkeringsrutan medan kunden tittar på. Slår av tändningen och märker hur bilen sakta rullar bakåt. Dra i handbromsen ska man visst göra.
- Mina byxor sprack när jag satt i möte med VD:n idag.
-Ska köra bil till Tyresö och lyssnar uppmärksamt på GPS:n. "Ta avfarten till höger..." Malinmupp tar avfarten till höger. "...om tvåhundra meter......rutten räknas om" Jag tog en sväng förbi T-Centralen samt Åhlens City, och fnittrade för mig själv.

Typiska händelser för mig, det är tur att man har en gnutta humor och kan skratta åt sig själv.

Björnen sover...

För en tid har jag flytt mitt stamrenoveringsstökiga hem och fått låna en väns lägenhet i utbyte mot blomvattningshjälp. Jag är givetvis djupt tacksam över att få tillgång till saker som en dusch, rinnande vatten och andra moderniteter. Att bo i någon annans lägenhet får en också att reflektera över en annan sorts liv som man skulle kunna ha. Ett liv med sju kuddar i sängen, mängder med växter och en Hello Kitty-brödrost som riskerar att utlösa brandlarmet om man rostar på mer än tvåan (jag är helt för brödrosten, men lite tveksam till mängden växter i proportion till lägenhetens storlek). När jag ligger här i mörkret bildar sagda växter ett rorshachmönster som avtecknar sig mot fönsterrutan. Jag tycker mig tydligt se att blombladen är arrangerade i mönstret av en björn. Hur ska man tolka det måntro? Jag väljer att ta det som ett "björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo- och det borde du också göra". Önskar er en god natt!

Lost in space and time

Idag kom jag hem efter att ha varit ute och vandrat några dagar på Sörmlandsleden med en vän. Vandringen var en förberedelse inför sommarens äventyr på Kungsleden. I början av vår vandring slog vi av våra telefoner, och sen var hela planen bara att följa Sörmlandsledens snitslar genom skog och mark. Det var slående hur snabbt vi tappade all uppfattning om hur långt vi hade gått och vad klockan egentligen var.
Andra dagen försov vi oss och kom igång först ca kl 12. För att kompensera höll vi ett högre tempo och tog färre pauser. När vi kom till dagens etappmål var det för tätbefolkat och vi fortsatte därför gå på nästa dags planerade etapp.  Efter ett tag började skorna klämma på fötterna och solen som gassat under dagen värmde oss inte längre lika mycket. Nu var vi tvungna att hitta en lägreplats innan det blev alltför sent. Tillslut satte vi upp vårt tält mitt bland några granar, inte alltför långt ifrån ett motionsspår. Trötta, men nöjda kröp vi in i tältet för att hinna äta lite och göra oss ordning inför natten innan mörkret skulle komma krypande. Trodde vi. Klockan visade sig vara 18.20! Sällan har jag skrattat så mycket, och somnat så tidigt om kvällarna som jag gjort under denna vandring.

Närhet till naturen...

..i Stockholm? Jo visst går det! Idag var jag ute på en liten promenad och hamnade i ett skogsparti bara några meter ifrån en stilig råddjursbock! Lite längre fram på promenaden hamnade jag ännu närmre den fetaste hare jag någonsin sett. Inga stora naturupplevelser, men ändå lite oväntat att stöta på dem praktiskt tagit mitt i bebyggelsen.

Inled mig icke i frestelse...

...jag kan gå själv. Idag blev det en go chokladkaka. För att det var lite synd om mig som var sjuk. Tänk att det alltid finns en anledning. Men vad vore livet utan åtminstonde en ynka liten last! Ge mig mer choklad, för det är jag värd!

Jag trodde det var över.

OS alltså. Jag hade inte räknat med Paralympics. När kommer jag att få tillbaka min sambo egentligen? Curlingmatcherna är liksom precis lika långa i Paralympics som i OS...

Reklaminlägg för bra person

Hej gott folk! Detta är ett reklaminlägg för en bra person. Min fina vän Jasmine Kara ställer upp i Lets Dance i år. Så om ni har tråkigt en fredagkväll kan ni väl lägga en liten röst på henne så att hon får gunga på höfterna ända till finalen!
Jag är imponerad över att folk vågar ställa upp i detta krävande program. Under min period som teatermänniska utsattes jag för att lära mig lite olika koreograferade danser. Själva dansstegen var inga problem, snarare satt problemet i psyket. Jag var så förtvivlat skraj för att hamna efter i dansstegen. Resultat blev en strålande glad Malinmupp som utförde alla dansstegen rätt, men som hela tiden var lite före alla andra i dansen. Bättre att vara för tidig än för sen resonerade jag...

Typiskt mig

Idag har jag supportat min curlande sambo genom att stå i Kungsträdgården och dela ut flyers om curling under prova-på-OS-vintersport-eventet. Eftersom jag är jag pratade jag glatt på med alla möjliga trevliga människor. Jag träffade på en snubbe i en blå jacka som såg funktionärsakig ut, och frågade artigt om han höll på med curling. Det gjorde han inte, han var tydligen en av "olympierna". Jag antog att han därmed var en av arrangörerna av evenemanget och frågade om han kanske höll på med någon av de andra vintersporterna som var där. Det gjorde han inte. Vi växlade ytterligare några ord, sedan knallade han vidare. Då klämmer min kära sambo ur sig följande:
-För sjutton Malin, hur kunde du inte känna igen honom! Han är ju dubbel OS-medaljör!

Tydligen har jag träffat en idrottshjälte idag. Jag hade ingen aning. Typisk situation för Malinmupp...

Fruktstund

Nu visas OS för fullt i Malinmupps bostad. Inte för att jag har något överdrivet stor intresse, det är snarare sambon som är road. Ett måste är dock att snegla lite på curlingen där vi har två duktiga lag från Sverige. Hur kan man undgå att supporta en sport som har fruktstund på isen i pauserna! Ser så mysigt ut när de plockar fram plastlådan med frukt!

Framgångsfull inlärningsmetod

Hur jag lärde mig vem som vann Super Bowl?
Jag såg ett flertal bilder på söta djur iklädda kläder med en viss logotyp lekandes med en amerikansk fotboll.
Det finns många inlärningstekniker. Jag lär mig tydligen bra genom studier av djurbilder.

Hur jag äter min Ballerina

Alla vet att möjligheterna är oändliga när det kommer till Ballerina-ätande. Ändå blir folk förvånad över hur jag äter min Ballerina. Tydligen är det udda. Jag tycker det är smart.
1. Ta försiktigt bort chokladkexet. Obs! Nougaten ska sitta kvar på vaniljkexet.
2. Ät chokladkexet.
3. Knapra med kirurgisk precision i dig så mycket av vaniljkexet som möjligt tills du mer eller mindre håller i enbart nougaten.
4. Ät nougaten! Det goaste får du där med i dig sist! Hur juste är inte det.

Så, var säger ni? Är jag udda, eller smart i mitt Ballerina-ätande?