Längtan efter choklad

Ikväll ska det bli brädspelskväll! Martins polare och hans än så länge mystiska flickvän med en mystisk bruten arm kommer på besök. Det ska bli kul, men ack den mystiska flickvännen är chokladallergiker! Jag satt nyss och tittade på fina bilder på chokladbrownies, man blir ju bra sugen... Är då tur att man inte har den allergien. Hur överlever man? Vad gör man när man är lite ledsen och behöver uppmuntran, när man är trött och behöver energi, när man är glad och vill fira? Choklad brukar ju alltid kännas så rätt.

Jack

Fick ett mail från kattuppfödaren vi var och hälsade på, vi ska dit nästa helg igen och hälsa på kattungarna. Dessutom har hon reserverat Jack åt oss! Jack är alltså den lilla cremefärgade kattungen som både jag och Martin föll pladask för vid förra besöket. Jag studdsade runt lite lyckligt i lägenheten alldeles nyss. Brasklappen med Martins allergi finns såklart fortfarande kvar, men vi bör väl veta mer efter nästa besök. Bilder på Jack finns för nyfikna att se på www.zimas.se

En gatumusikant

På väg hem från jobbet idag träffade jag på en gatumusikant som satt och spelade någon konstig trudelutt på sin flöjt. I vanliga fall hade jag nog inte ens sett honom, utan bara undrat var det skumma ljudet kom ifrån egentligen. Han följde verkligen inte Musikministeriets tips om färgglada kläder utan smälte väl ihop med kaklet på pendelstationen. Men det var något annat som lyste. I hans mössa som han lagt framförsig på marken låg inga pengar, dock en stor gul banan. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Visserligen är det bra att man uppmuntar gatumusikanter till att äta frukt och vitaminer, men borde de inte få valfriheten som en skänkt slant skulle gett, att köpa det de faktiskt behöver? Och med tanke på hur isande kallt det var på pendelstationen, borde givaren i fråga inte istället gett honom en korv eller en kopp te?

Malin drömmer om en katt

Ja, jag har genomför min första vecka på det nya jobbet, men strunt i det nu! Vi har kollat på kattungar! Underbart, bedårande, busiga kattungar! Nu hoppas jag bara att Martin tål dem så att jag får ta hem den lilla cremefärgade. Han har sovit med ansiktet ner i ett örngott fullt med katthår och det har gått ganska bra. Vi planerar ett återbesök om ett par veckor så att Martin får lukta lite till.

Den elaka 08:an Malin

Igår var jag en elak 08:a, och jag skäms. Som nyinflyttad i Stockholm lär man sig ganska fort ett antal oskrivna regler, exempelvis att det är vänstertrafik i tunneln mellan pendeltåg och t-bana, att man ska stå till höger i rulltrappan och att man ställer sig vid sidan av dörrarna till tågen och låta folk gå av. Igår var det en person som utmanade den sistnämnda regeln; han ställde sig helt sonika mitt framför dörrarna och sparkade på dem tills de gick upp. Jag som ska av blir onödigt irriterad, så när jag går av så väljer jag med vett och vilje att gå rakt in i honom, för att sen segla iväg utan så mycket som ett ursäkta. Dock tyckte jag att jag hörde ett ursäkta från honom på min väg därifrån. Jag han inte komma längre än till rulltrappan (ja, jag ställde mig till höger) innan jag började skämmas, jag hade betett mig som urtypen för en elak 08:a!

Oh yes!

Jag har fått ett jobb! Jag börjar på måndag som rekryterare/researcher på Capitel rekrytering.