torsdag 19 februari 2009

En gatumusikant

På väg hem från jobbet idag träffade jag på en gatumusikant som satt och spelade någon konstig trudelutt på sin flöjt. I vanliga fall hade jag nog inte ens sett honom, utan bara undrat var det skumma ljudet kom ifrån egentligen. Han följde verkligen inte Musikministeriets tips om färgglada kläder utan smälte väl ihop med kaklet på pendelstationen. Men det var något annat som lyste. I hans mössa som han lagt framförsig på marken låg inga pengar, dock en stor gul banan. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Visserligen är det bra att man uppmuntar gatumusikanter till att äta frukt och vitaminer, men borde de inte få valfriheten som en skänkt slant skulle gett, att köpa det de faktiskt behöver? Och med tanke på hur isande kallt det var på pendelstationen, borde givaren i fråga inte istället gett honom en korv eller en kopp te?

1 kommentar:

Anonym sa...

På sätt och vis är det ju fint att skänka en banan med baktanken "jag vill inte riskera att han köper droger för pengarna", men samtidigt är det så förbannat präktigt och moraliserande. Det borde kännas en aning förnedrande att tigga pengar och få en banan.