Krabbelurer

Ibland behövs det inte mycket för att livet ska känns toppen. Att sitta på en filt i skogen en vacker höstdag räcker långt. Ännu bättre blir det när man har ett primuskök med sig och steker krabbelurer.
Jag har inte gjort krabbelurer sedan jag var barn, en väldigt nostalgisk och härlig känsla!
Krabbelurer, för de som inte vet, är ungefär som amerikanska pannkakor och äts med nån go sylt. Rolig utflyktsmat!

Från ett berg till ett annat

För drygt ett år sedan stod jag på toppen av Mt Fuji. För två veckor sedan skulle jag ha stått på toppen av Mt Kazbek. Jag kom till 4055 m, min högsta vandring någonsin. Jag blev dock dålig av höjden och valde att avstå från toppförsöket. Toppen är inte allt, jag vill njuta på vägen också. När jag tänker tillbaka på tiden som gått mellan min vandring till Fujis topp, och till Mt Kazbeks base camp inser jag att mycket har hunnit hända på ett år.  Jag är stolt över min resa, och visst har jag njutit på vägen. Bland annat har jag:
-Flyttat in i min egna lägenhet, och haft en lyckad inflyttningsfest.
-Åkt längdskidor för första gången.
-Börjat med kick-boxning.
-Tangerat mitt personbästa i klättringen.
-Lärt mig mer om statlig arbetsrätt.
-Testat nätdejting för första gången.
-Frågat ut någon på dejt för första gången.
-Lärt mig torka grönsaker (paprika tog hur lång tid som helst).
-Besökt teatrar, museum, konserter och lyssnat på estradpoesi.
-Vandrat på sörmlandsleden, upplandsleden, i Abiskotrakten och i Schweiz.