Kommer vansinnet krypande?

Nu har jag överlevt en dryg vecka helt ensam på kontoret. Det har gått bra. Men jag misstänker att jag långsamt kommer att driva mig själv till vansinne. I eftermiddags började jag plötsligt tycka att det luktade vattenmelon i rummet. Kan det vara ett första tecken?

Förvirrad, förtjust, jäktad och dödligt uttråkad.

Ja, det var ett tag sedan jag bloggade nu. Sen senast har jag varit förvirrad, förtjust, jäktad och dödligt uttråkad. Det har inneburit Småland, vänner och jobb om vi tar snabbversionen. Det kommer bli ännu mer jobb nu en månad framöver, så jag kan vara lite svår att nå de närmsta veckorna.
Var på en underbar mat och vinkväll med ett par tjejer igår. Den fick mig att börja fundera över vänskap- och hur man aldrig upphör att förvånas över människor. Hm, inte riktigt tänkt tanken klart- det är därför den är så luddig. Kvällen var i alla fall riktigt mys, och ännu bättre var att värdinnan hade två härliga katter jag kunde gosa med hela kvällen. De är allergivänliga katter, och jag har inte helt övergett hoppet om att kunna övetala min kära sambo att de visst är riktigt söta..