För drygt ett år sedan stod jag på toppen av Mt Fuji. För två veckor sedan skulle jag ha stått på toppen av Mt Kazbek. Jag kom till 4055 m, min högsta vandring någonsin. Jag blev dock dålig av höjden och valde att avstå från toppförsöket. Toppen är inte allt, jag vill njuta på vägen också. När jag tänker tillbaka på tiden som gått mellan min vandring till Fujis topp, och till Mt Kazbeks base camp inser jag att mycket har hunnit hända på ett år. Jag är stolt över min resa, och visst har jag njutit på vägen. Bland annat har jag:
-Flyttat in i min egna lägenhet, och haft en lyckad inflyttningsfest.
-Åkt längdskidor för första gången.
-Börjat med kick-boxning.
-Tangerat mitt personbästa i klättringen.
-Lärt mig mer om statlig arbetsrätt.
-Testat nätdejting för första gången.
-Frågat ut någon på dejt för första gången.
-Lärt mig torka grönsaker (paprika tog hur lång tid som helst).
-Besökt teatrar, museum, konserter och lyssnat på estradpoesi.
-Vandrat på sörmlandsleden, upplandsleden, i Abiskotrakten och i Schweiz.
2 kommentarer:
Du har verkligen hunnit med mycket och imponerande saker! Heja dig :)
Tack för peppen! Heja mig! Ibland är det bra att stanna upp och påminna sig om allt man har lyckats med.
Skicka en kommentar