Inte vad jag väntat mig

Jag har äntligen tagit tag i det här med mindfulness. Nu ska jag ge det en ärlig chans. Jag hoppas på att det ska generera en lugnare Malinmupp som sover bättre. Än så länge är resultatet inte riktigt vad jag väntat mig. Jag har väldigt svårt att låta bli att fnissa under avslappningsövningarna, och sen är det drömmarna...
 Första natten efter mindfulness drömde jag om att bli skinnad levande, om och om igen. För att motverka sådana drömmar satsade jag på extra mycket mindfulness och det halvtimmeslånga programmet utlovade en god nattsömn. Det blev visserligen bättre men god är kanske inte vad jag skulle kalla den.
 Jag drömde att jag var med i någon lagversion av "the hunger games" (eller battle royal som japanska motsvarigheten heter, fråga mig inte var den ursprungliga koreanska versionen heter för det har jag ingen aning om) där jag och mina lagkamrater fick springa från ilskna tigrar och jag utlöste en fälla som var en fors av fallande stockar. Jag undrar vad jag kommer drömma om den här natten?

Att bo

Jag och M har köpt en lägenhet. En galet stor lägenhet: 5 rum, öppen spis, inglasad balkong- hela konkarongen. Det känns...konstigt.
Det märkligaste av allt är att det känns som om alla jag pratar med är gladare än jag själv är över det faktum att jag har köpt mitt boende. Min mamma är glad, mormor kommer med tusen frågor och kollegorna har följt processen med spänning och glada skämt om min "paradvåning".
Jag och M försöker mest ta en sak i taget: Vi måste fortfarande deala med banker, ta ekonomiska beslut och annat jobbigt- innan vi ens funderar på hur vi ska möblera, eller vilka som kan tänkas agera flytthjälp.
Nu får vi allt bo där ett tag, det här med visningar, budgivningar och mäklare var alldeles för ansträngande för att orka med i längden!

On the road again

Jadå, jag är gott och väl hemma från vandringen på Kungsleden, råkade dock ut för en dunderförkylning så snart jag kom hem. Det blev en sån där förkylning som sambon brukar få, och som brukar generera förbryllade ögonkast från mig- hur kan man bli så sjuk av en förkylning? Nu vet jag hur det känns. Jag ska vara snällare nästa gång sambon blir sjuk... Ska man se det positiva så är jag väldigt glad att förkylningen inte slog till ute på vandringsleden.

Vandringen? Svårt att beskriva på ett bra sätt. Vi gick, mycket. Vi träffade många märkliga människor på vägen, och somliga tyckte nog att vi var lika knasiga på vårt sätt. Vi åt sjukt mycket salami och lärde oss att inte underskatta de dagliga chokladpauserna.  Vi begränsade vår kommunikation till "titta, TITTA vad vackert" och "Vad glad att jag är här med dig- kan du fatta att vi är här". Vi drömde om varma duschar och färska grönsaker.  Vi gick inte vilse- men man kan säga att vi stundtals inte var säkra på var stigen gick. Jag var trött, men avslappnad på ett sätt som jag sällan varit på en semester. När telefonen började fungera igen och plingandet av alla meddelandena började ville jag bara stänga av den igen, och fortsätta njuta. När jag kom hem och berättade om våra strapatser var det få på jobbet som skulle kunna tänka sig att åka på samma sorts semester som jag.  Jag tyckte det var helt fantastiskt. Det inspirerade till nya drömmar, vart kommer det bära av nästa gång?

Taggad!

Hej då världen! Hej då telefon, internet, ugn och varma duschar. Imorgon lyften planet mot Kiruna, och sedan vidare mot Kungsleden. Jag och vännen L ska ge oss ut på ett nio dagar långt vandringsäventyr i norra Sverige. Vi har pratat om detta i månader och nu är det äntligen dags!
Det är inte första gången jag och L beger oss ut på strapatser tillsammans, och det känns härligt att ha med sig en person man känner så väl. En vän som klockar mina matbehov, en vän som låter kontrollfreaket Malinmupp hålla i kartan och någon att stånka och stöna i kapp med i de tuffa uppförsbackarna. Vi kommer att ha så kul!

Rötter

Nu är jag åter hemma efter ett besök där jag har mina rötter. I Smålands djupa skogar. Fyra dagar med föräldrarna, mormor, syster och syskonbarn. Jag har lekt med bilar, gått på hundpromenader, plockat smultron och läst Astrid Lindgrensagor.
Mamma och jag letade fram en samlingsvolym med Astrid Lindgrensagor som jag älskade som barn, men inte läst sedan dess. Vem mer än jag minns Allrakäraste Syster, Junker Nils av Eka, Mirabel och Spela min lind, sjung min näktergal? Sagorna var faktiskt precis så bra som jag mindes dem. I Allrakäraste syster kommer huvudpersonen till en "alternativ värld" där allt ett barn kan önska sig finns. Jag kände att barnasinnet fanns kvar, då allt ett barn kan önska sig fortfarande är saker jag skulle vara glad över att få. Pannkakor och en hundvalp till exempel.

Semester, semester, semester!

Nu har MIN semester börjat! Dagar och veckor efter alla andras har den äntligen börjat! Jag och kollegan som har haft hand om kontoret har i dagar och timmar påmint varandra om att semestern närmar sig. Vi har varit lite lätt besatta av den tanken kan man säga.
Klockan fem idag smällde jag upp champangekorken och slet ut chokladkakan ur kylen. Nu är det dags, här ska firas! Diskret firande såklart, sambon har en vecka kvar till sin sena semester...

Det är tur att man har en gnutta humor

"Roliga" saker som hänt på jobbet på sistone:
- Parkerar perfekt i parkeringsrutan medan kunden tittar på. Slår av tändningen och märker hur bilen sakta rullar bakåt. Dra i handbromsen ska man visst göra.
- Mina byxor sprack när jag satt i möte med VD:n idag.
-Ska köra bil till Tyresö och lyssnar uppmärksamt på GPS:n. "Ta avfarten till höger..." Malinmupp tar avfarten till höger. "...om tvåhundra meter......rutten räknas om" Jag tog en sväng förbi T-Centralen samt Åhlens City, och fnittrade för mig själv.

Typiska händelser för mig, det är tur att man har en gnutta humor och kan skratta åt sig själv.