Att göra listor

Kom på mig själv med att bli oresonligt irriterad över att jag inte kunnat starta igång med ett nytt projekt som planerat. Det kommer att bli förskjutet ett par veckor. Istället för att älta att jag inte uppnått mitt mål som jag ville satte jag mig och skrev en lista över sådant jag faktiskt uppnått. Stort som smått. Det kändes skönt att se svart på vitt vad jag varit med om och uträttat det senaste 1 1/2 året. Här kommer ett axplock ur listan:

• Börjat klättra och tränar nu ca 3 ggr/ veckan.
• Har tagit tag i min sjukhusfobi/sprutskräck.
• Hållit mitt chokladintag på en rimlig nivå (enligt mig), i flera år!
• Skapat nya kontakter bland de som väntar på bussen samtidigt som mig.
• Blivit certifierad i ett personlighetstest, och lärt mig mer om mig själv på kuppen.
• Lärt mig mer om hur det går till när man bestiger Mount Everest.
• Gett komplimanger till främmande människor vid flera olika tillfällen.
• Lärt mig att framrutan är större än backspegeln.

Det bästa idag

Jag öppnar ytterdörren till lägenheten. Och något konstigt liksom dunsar in i mitt ben. Jag utstöter ett ganska högt ouff och hinner precis se en svans. En hundvalp har nyss störtat in med full fart i vår lägenhet. Utanför står jag och en ganska generad husse. Lite lätt desperat försöker han kalla till sig hunden som glatt ignonerar och fortsätter virvla runt i lägenheten. Tillslut lyckas sambon valla ut honom och husse får sätta på kopplet. I hissen ner gnyr hunden för att låta oss förstå att han nästan dör. Väl ute släpar han med sig husse upp för en snöhög och utför sitt behov.
I mitt stilla sinne tänker jag "Konsekvenstänk valpen- du hade kunnat vara i den där snöhögen för flera minuter sedan om du lät bli vår lägenhet. Men jag uppskattade morgonunderhållningen."

Att nå sitt mål

I början av året satte jag ett mål för mig själv i klättringen. Innan årsskiftet, så skulle jag ha nått toppen på en klättervägg med svårighetsgrad 7a. Med tanke på den nivån jag var på då, så var det ett ambitiöst mål. Mina mer erfarna klätterkollegor tittade på mig och sa "mja...kanske..kanske att du har möjlighet att klara det". Idag, med bara några få veckor till godo så hände det...7a!
Benen skakade och armarna värkte, men jag kom upp! Vilken känsla att nå det mål man jobbat mot ett helt år! Två av mina fina klättervänner lyckades också ta sin första 7a idag. Glädjeyra på klättringen idag!

Min busskompis

Jag tror inte att jag har berättat om min busskompis. Varje gång min buss är försenad så står han där. Det slår aldrig fel. Eftersom jag är den jag är så började jag självklart att prata med honom. Nu har vi träffat på varandra ett tiotal gånger på busshållplatsen, och nu är det han som tar kontakt med mig istället. Han säger några ord, tittar förväntansfullt på mig och hoppas att jag ska fortsätta prata. Eller så står vi bredvid varandra i snödrivan och nickar lite åt varandra. Sådär som man gör. Jag vet inte vad han heter, och det är först idag jag fick vet vad han jobbar med- men det är liksom inte så viktigt. Likt vapenbröder står vi där och väntar på den alltid lika sena bussen. Jag hoppas att du kom hem ikväll min busskompis.

Min magiska dag

Idag har facebook fyllts med suckar: folk har skottat. fastnat med bilen. frusit. bussen har inte kommit.
Själv har jag haft en magisk dag. Det har kommit massa snö förstår ni. Allt har blivit till en vit sagovärld. I min härligt varma jacka har jag stått på busshållplatsen och njutit av den friska luften och kylan som biter i kinderna. Som ett barn har jag glatt skuttat i den djupa snön och njutit av att sjunka ner till skaftet av mina röda stövlar. Nu är jag hemma med tända ljus, en bra bok och ett vackert vinterlandskap utanför fönstret.
Ursäkta min positiva syn. Men livet är bra härligt idag.

Vad kan det vara?

Jag fyller år imorgon. Eftersom jag har barnasinne kvar är spänningen oliidlig! M har gett mig en ledtråd till min födelsedagspresent:
Hårnät.
Jag fattar ingenting... Kan det ha något med matlagning att göra? De enda tillfällen jag kan tänka mig att man använder hårnät är i köket, eller vid en dressyrtävling. Det senare känns inte som något riktigt alternativ... Jag slutade önska mig en ponny för ganska många år sedan.
Hur ska jag kunna sova inatt?!

Vardagen i korthet

Måndag: Malinmupp är stressad. Sambon säger ifrån. Från och med nu ska jag leva nu, och glädjas åt dagen-inte kommande helgen som ändå är för långt bort.
Tisdag: The Climb. Smäller foten med full kraft rätt in i väggen. Ont, ont, ont... och lagom skoj att promenera hem i klackskor efter träningen.
Onsdag: Tända ljus i biblioteket, en bra bok...ja livet är bra fint idag.
Torsdag: Veckans andra klätterpass.Eller ja...jag och E sitter mest och pratar tills A tvingar upp oss på väggarna. Mot nya höjder. Klättersemestern hägrar, så nu gäller det att ta i!
Fredag: En lätt överviktig man flirtar med mig i tvättstugan. Han tycker det är synd att jag bor med M. Själv tycker jag att det är rätt bra.