Min busskompis

Jag tror inte att jag har berättat om min busskompis. Varje gång min buss är försenad så står han där. Det slår aldrig fel. Eftersom jag är den jag är så började jag självklart att prata med honom. Nu har vi träffat på varandra ett tiotal gånger på busshållplatsen, och nu är det han som tar kontakt med mig istället. Han säger några ord, tittar förväntansfullt på mig och hoppas att jag ska fortsätta prata. Eller så står vi bredvid varandra i snödrivan och nickar lite åt varandra. Sådär som man gör. Jag vet inte vad han heter, och det är först idag jag fick vet vad han jobbar med- men det är liksom inte så viktigt. Likt vapenbröder står vi där och väntar på den alltid lika sena bussen. Jag hoppas att du kom hem ikväll min busskompis.