En välbehövlig andningsövning

Nu är hösten här på riktigt. Det är full rulle på jobbet och att stanna upp och andas har varit något jag skjutit på till en annan dag. Den dagen kom idag. Stockholm visade sig från sin allra vackraste sidan under en promenad runt Vinterviken. Den här tiden på året ligger det inga soldyrkare i stolarna uppe på berget. Vi hade platsen helt för oss själva och frågan är om det inte är ännu vackrare såhär års när höstlöven ramar in viken. En god kopp te på ett av alla fik vid Midsommarkransen är obligatoriskt såhär års. Alla stolar är udda och porslinet har guldkant- allt ska kännas lite udda, charmigt och andas av ”söder om Stockholm”. Caféägaren är en pratsam person som berättar att alla möblerna är inhandlade på second hand och att tanken är att det ska känns ombonat och hemtrevligt. Vi har inget problem att sjunka ner i soffan och känna oss som hemma. Dagen har varit en välbehövlig andningsövning.

Krabbelurer

Ibland behövs det inte mycket för att livet ska känns toppen. Att sitta på en filt i skogen en vacker höstdag räcker långt. Ännu bättre blir det när man har ett primuskök med sig och steker krabbelurer.
Jag har inte gjort krabbelurer sedan jag var barn, en väldigt nostalgisk och härlig känsla!
Krabbelurer, för de som inte vet, är ungefär som amerikanska pannkakor och äts med nån go sylt. Rolig utflyktsmat!

Från ett berg till ett annat

För drygt ett år sedan stod jag på toppen av Mt Fuji. För två veckor sedan skulle jag ha stått på toppen av Mt Kazbek. Jag kom till 4055 m, min högsta vandring någonsin. Jag blev dock dålig av höjden och valde att avstå från toppförsöket. Toppen är inte allt, jag vill njuta på vägen också. När jag tänker tillbaka på tiden som gått mellan min vandring till Fujis topp, och till Mt Kazbeks base camp inser jag att mycket har hunnit hända på ett år.  Jag är stolt över min resa, och visst har jag njutit på vägen. Bland annat har jag:
-Flyttat in i min egna lägenhet, och haft en lyckad inflyttningsfest.
-Åkt längdskidor för första gången.
-Börjat med kick-boxning.
-Tangerat mitt personbästa i klättringen.
-Lärt mig mer om statlig arbetsrätt.
-Testat nätdejting för första gången.
-Frågat ut någon på dejt för första gången.
-Lärt mig torka grönsaker (paprika tog hur lång tid som helst).
-Besökt teatrar, museum, konserter och lyssnat på estradpoesi.
-Vandrat på sörmlandsleden, upplandsleden, i Abiskotrakten och i Schweiz.

Som en prickig korv

Midsommar spenderade med fötterna i ett par vandringskängor. Upplandsleden bjöd på stenblock, hög vass, badvänliga sjöar och vacker blandskog. Det bjöds också på rejält med mygg. Självfallet hade myggmedel inte kommit med i packningen, vilket resulterar i att jag nu påminner om en vandrande prickig korv. Men det var det värt.

I väntan på Kazbek

Om det är så här fin utsikt från den här "lilla höjden"- föreställ er 5000m. Kan knappt vänta på att få vara ovan molnen. Tackar och bockar så länge för en fin helg i Schweiz.

Mot högre höjder

Nu har jag siktet inställt mot högre höjder! Att nå toppen av Mt Fuji förra året gav mersmak, i år planerar jag att göra ett försök på Kazbek i Georgien. Nu gäller det att ligga i med träningen: Kick-boxning ska blandas med jogging, vandring och klättring. Några aktiva månader ligger framför mig.
-Men Malin, tror du verkligen att vi kommer upp? sa en kompis här om dagen. Jag har faktiskt ingen aning. Men jag tänker försöka, i värsta fall får jag gå ner igen till dalen, äta god georgisk mat och smaka på deras vin.

Det kallas personlig inredning

Mina fina vänner har hjälpt till med lite allt möjligt i lägenheten. För ett tag sen slog dock inspirationen till för mig. De där fem tavlorna ska jag sätta upp på egen hand. Strunt i vattenpass och tummstock, tavlorna ska upp nu! I med fem krokar i vägen och upp med tavlorna! Jag tar ett steg tillbaka och börjar skratta för mig själv. Inte en enda tavla hänger på samma höjd som den andra. Det är så likt mig. Självklart är jag mycket nöjd med resultatet, det kommer irritera varenda gäst som kommer hit.

Jag är inte en robot

När man ska lämna en vänlig kommentar i någons blogg måste man kryssa för en liten ruta med texten "Jag är inte en robot". Ibland vill jag inte kryssa i den där rutan. Ibland tänker jag "Åh snälla, snälla kan jag inte få vara R2D2 idag". Om jag inte lämnar någon kommentar i er blogg får ni alltså inte bli besvikna, jag är nog bara inne i en Star Wars-period.

Ett nytt fantastiskt år

Det är alltså ett nytt år. 2015 firades av ordentligt och ståndsmässigt med en middag bland vänner. Sällan har så många samstämdigt sagt ”Tack och lov att året är över, vilket jäkla skitår”. 2016 ger mig hopp om något nytt. Det finns så många saker som händer utan att vi har någon möjlighet att påverka. Det jag kan påverka är min egen inställning och mina känslor. Därför har jag bestämt mig: Jag kommer att göra 2016 till ett fantastiskt år.