Styling

Frisör: Vilken sorts styling brukar du göra hemma?
Malinmupp: Styling...eehe...rufsigt...

Jag berättade inte att det händer att jag sätter upp det rufsiga håret i en tofs ibland. Räknas det som styling?

Ibland krävs det inte mycket för att imponera

Jag har ett samtal via Skype med J som genast säger:
-OJ, du har piffat till dig idag!

Vad jag hade gjort? Jag hade satt upp håret i en tofs. Ibland krävs det inte mycket för att imponera.

En välbehövlig andningsövning

Nu är hösten här på riktigt. Det är full rulle på jobbet och att stanna upp och andas har varit något jag skjutit på till en annan dag. Den dagen kom idag. Stockholm visade sig från sin allra vackraste sidan under en promenad runt Vinterviken. Den här tiden på året ligger det inga soldyrkare i stolarna uppe på berget. Vi hade platsen helt för oss själva och frågan är om det inte är ännu vackrare såhär års när höstlöven ramar in viken. En god kopp te på ett av alla fik vid Midsommarkransen är obligatoriskt såhär års. Alla stolar är udda och porslinet har guldkant- allt ska kännas lite udda, charmigt och andas av ”söder om Stockholm”. Caféägaren är en pratsam person som berättar att alla möblerna är inhandlade på second hand och att tanken är att det ska känns ombonat och hemtrevligt. Vi har inget problem att sjunka ner i soffan och känna oss som hemma. Dagen har varit en välbehövlig andningsövning.

Krabbelurer

Ibland behövs det inte mycket för att livet ska känns toppen. Att sitta på en filt i skogen en vacker höstdag räcker långt. Ännu bättre blir det när man har ett primuskök med sig och steker krabbelurer.
Jag har inte gjort krabbelurer sedan jag var barn, en väldigt nostalgisk och härlig känsla!
Krabbelurer, för de som inte vet, är ungefär som amerikanska pannkakor och äts med nån go sylt. Rolig utflyktsmat!

Från ett berg till ett annat

För drygt ett år sedan stod jag på toppen av Mt Fuji. För två veckor sedan skulle jag ha stått på toppen av Mt Kazbek. Jag kom till 4055 m, min högsta vandring någonsin. Jag blev dock dålig av höjden och valde att avstå från toppförsöket. Toppen är inte allt, jag vill njuta på vägen också. När jag tänker tillbaka på tiden som gått mellan min vandring till Fujis topp, och till Mt Kazbeks base camp inser jag att mycket har hunnit hända på ett år.  Jag är stolt över min resa, och visst har jag njutit på vägen. Bland annat har jag:
-Flyttat in i min egna lägenhet, och haft en lyckad inflyttningsfest.
-Åkt längdskidor för första gången.
-Börjat med kick-boxning.
-Tangerat mitt personbästa i klättringen.
-Lärt mig mer om statlig arbetsrätt.
-Testat nätdejting för första gången.
-Frågat ut någon på dejt för första gången.
-Lärt mig torka grönsaker (paprika tog hur lång tid som helst).
-Besökt teatrar, museum, konserter och lyssnat på estradpoesi.
-Vandrat på sörmlandsleden, upplandsleden, i Abiskotrakten och i Schweiz.

Som en prickig korv

Midsommar spenderade med fötterna i ett par vandringskängor. Upplandsleden bjöd på stenblock, hög vass, badvänliga sjöar och vacker blandskog. Det bjöds också på rejält med mygg. Självfallet hade myggmedel inte kommit med i packningen, vilket resulterar i att jag nu påminner om en vandrande prickig korv. Men det var det värt.

I väntan på Kazbek

Om det är så här fin utsikt från den här "lilla höjden"- föreställ er 5000m. Kan knappt vänta på att få vara ovan molnen. Tackar och bockar så länge för en fin helg i Schweiz.