On the road again

Jadå, jag är gott och väl hemma från vandringen på Kungsleden, råkade dock ut för en dunderförkylning så snart jag kom hem. Det blev en sån där förkylning som sambon brukar få, och som brukar generera förbryllade ögonkast från mig- hur kan man bli så sjuk av en förkylning? Nu vet jag hur det känns. Jag ska vara snällare nästa gång sambon blir sjuk... Ska man se det positiva så är jag väldigt glad att förkylningen inte slog till ute på vandringsleden.

Vandringen? Svårt att beskriva på ett bra sätt. Vi gick, mycket. Vi träffade många märkliga människor på vägen, och somliga tyckte nog att vi var lika knasiga på vårt sätt. Vi åt sjukt mycket salami och lärde oss att inte underskatta de dagliga chokladpauserna.  Vi begränsade vår kommunikation till "titta, TITTA vad vackert" och "Vad glad att jag är här med dig- kan du fatta att vi är här". Vi drömde om varma duschar och färska grönsaker.  Vi gick inte vilse- men man kan säga att vi stundtals inte var säkra på var stigen gick. Jag var trött, men avslappnad på ett sätt som jag sällan varit på en semester. När telefonen började fungera igen och plingandet av alla meddelandena började ville jag bara stänga av den igen, och fortsätta njuta. När jag kom hem och berättade om våra strapatser var det få på jobbet som skulle kunna tänka sig att åka på samma sorts semester som jag.  Jag tyckte det var helt fantastiskt. Det inspirerade till nya drömmar, vart kommer det bära av nästa gång?

Taggad!

Hej då världen! Hej då telefon, internet, ugn och varma duschar. Imorgon lyften planet mot Kiruna, och sedan vidare mot Kungsleden. Jag och vännen L ska ge oss ut på ett nio dagar långt vandringsäventyr i norra Sverige. Vi har pratat om detta i månader och nu är det äntligen dags!
Det är inte första gången jag och L beger oss ut på strapatser tillsammans, och det känns härligt att ha med sig en person man känner så väl. En vän som klockar mina matbehov, en vän som låter kontrollfreaket Malinmupp hålla i kartan och någon att stånka och stöna i kapp med i de tuffa uppförsbackarna. Vi kommer att ha så kul!

Rötter

Nu är jag åter hemma efter ett besök där jag har mina rötter. I Smålands djupa skogar. Fyra dagar med föräldrarna, mormor, syster och syskonbarn. Jag har lekt med bilar, gått på hundpromenader, plockat smultron och läst Astrid Lindgrensagor.
Mamma och jag letade fram en samlingsvolym med Astrid Lindgrensagor som jag älskade som barn, men inte läst sedan dess. Vem mer än jag minns Allrakäraste Syster, Junker Nils av Eka, Mirabel och Spela min lind, sjung min näktergal? Sagorna var faktiskt precis så bra som jag mindes dem. I Allrakäraste syster kommer huvudpersonen till en "alternativ värld" där allt ett barn kan önska sig finns. Jag kände att barnasinnet fanns kvar, då allt ett barn kan önska sig fortfarande är saker jag skulle vara glad över att få. Pannkakor och en hundvalp till exempel.

Semester, semester, semester!

Nu har MIN semester börjat! Dagar och veckor efter alla andras har den äntligen börjat! Jag och kollegan som har haft hand om kontoret har i dagar och timmar påmint varandra om att semestern närmar sig. Vi har varit lite lätt besatta av den tanken kan man säga.
Klockan fem idag smällde jag upp champangekorken och slet ut chokladkakan ur kylen. Nu är det dags, här ska firas! Diskret firande såklart, sambon har en vecka kvar till sin sena semester...

Det är tur att man har en gnutta humor

"Roliga" saker som hänt på jobbet på sistone:
- Parkerar perfekt i parkeringsrutan medan kunden tittar på. Slår av tändningen och märker hur bilen sakta rullar bakåt. Dra i handbromsen ska man visst göra.
- Mina byxor sprack när jag satt i möte med VD:n idag.
-Ska köra bil till Tyresö och lyssnar uppmärksamt på GPS:n. "Ta avfarten till höger..." Malinmupp tar avfarten till höger. "...om tvåhundra meter......rutten räknas om" Jag tog en sväng förbi T-Centralen samt Åhlens City, och fnittrade för mig själv.

Typiska händelser för mig, det är tur att man har en gnutta humor och kan skratta åt sig själv.

Björnen sover...

För en tid har jag flytt mitt stamrenoveringsstökiga hem och fått låna en väns lägenhet i utbyte mot blomvattningshjälp. Jag är givetvis djupt tacksam över att få tillgång till saker som en dusch, rinnande vatten och andra moderniteter. Att bo i någon annans lägenhet får en också att reflektera över en annan sorts liv som man skulle kunna ha. Ett liv med sju kuddar i sängen, mängder med växter och en Hello Kitty-brödrost som riskerar att utlösa brandlarmet om man rostar på mer än tvåan (jag är helt för brödrosten, men lite tveksam till mängden växter i proportion till lägenhetens storlek). När jag ligger här i mörkret bildar sagda växter ett rorshachmönster som avtecknar sig mot fönsterrutan. Jag tycker mig tydligt se att blombladen är arrangerade i mönstret av en björn. Hur ska man tolka det måntro? Jag väljer att ta det som ett "björnen sover, björnen sover i sitt lugna bo- och det borde du också göra". Önskar er en god natt!

Lost in space and time

Idag kom jag hem efter att ha varit ute och vandrat några dagar på Sörmlandsleden med en vän. Vandringen var en förberedelse inför sommarens äventyr på Kungsleden. I början av vår vandring slog vi av våra telefoner, och sen var hela planen bara att följa Sörmlandsledens snitslar genom skog och mark. Det var slående hur snabbt vi tappade all uppfattning om hur långt vi hade gått och vad klockan egentligen var.
Andra dagen försov vi oss och kom igång först ca kl 12. För att kompensera höll vi ett högre tempo och tog färre pauser. När vi kom till dagens etappmål var det för tätbefolkat och vi fortsatte därför gå på nästa dags planerade etapp.  Efter ett tag började skorna klämma på fötterna och solen som gassat under dagen värmde oss inte längre lika mycket. Nu var vi tvungna att hitta en lägreplats innan det blev alltför sent. Tillslut satte vi upp vårt tält mitt bland några granar, inte alltför långt ifrån ett motionsspår. Trötta, men nöjda kröp vi in i tältet för att hinna äta lite och göra oss ordning inför natten innan mörkret skulle komma krypande. Trodde vi. Klockan visade sig vara 18.20! Sällan har jag skrattat så mycket, och somnat så tidigt om kvällarna som jag gjort under denna vandring.