Underskatta aldrig en man i högklackat

Det finns ett ganska roligt klipp ute på Aftonbladet idag. Två transvestiter är ute och gör stan när de bli överfallna av två personer. Transvestiterna slår dem direkt till marken, plockar upp sina handväskor och fortsätter till klubben dit de är på väg...
Det här är i alla fall vad man kan tro när man ser klippet. Sanningen är att det inte är några 24/7 transvestiter killarna har muckat gräl med utan två professionella kampsportare ute på svensexa.
Det är givetvis sorgligt att några överhuvud taget ska bli påhoppade för sitt klädval, men vad jag njuter av tanken på att ligisterna troligen inte kommer att överfalla någon igen. Någonsin.

Allmänt pekande

-Titta där borta!
-Nej Malin, det är fult att peka.

Jag är nog inte ensam om att minnas det här från barndomen. Men varför är det fult att peka egentligen? Det är ju ingenting annat än en rörelse som ska få en annan person att fästa uppmärksamhet på vad man talar om? Har vi gått för långt med pekförbud? Kanske är bara fel att peka om man gör det för att fästa uppmärksamheten på sin samtalspartners brister?
Att peka på något anses ouppfostrat, men är det inte onödig uppfostran? Finns det någon poäng i att inte peka? Att peka är en del av hur vi kommunicerar med varandra, varför stänga av den delen? Ska vi peka med fötterna istället när vi ska visa något?

Någon som kan upplysa mig?

Mitt kvittriga jag

-Väälkommen till..
Jag pratar mycket i telefon på båda mina jobb, vilket ger mig en något störd relation till telefoner. Jag hoppar högt vid minsta pip eller vibration som skulle kunna vara en telefonsignal, men framför allt så kvittrar jag. Jag kvittrar mot kunder och konsulter i telefonen, ja ibland kvittrar jag så mycket att jag inte kan sluta. Jag börjar kvittra mot mina vänner, och inte bara i telefon utan även när jag möter dem på stan.
-Jamen hejsan..kvitt kvitt, kvitt kvitt.
Hmm, jag måste sluta det detta tvångskvittrande. Kan jag ta till allround-lösningen mer choklad måntro?

Oväntade beslut

De här senaste månaderna har varit väldigt omtumlande för folk omkring mig har jag märkt. Under en tvåmånadersintervall har 10 par jag känner gjort något av följande: a) gjort slut b) förlovat/gift sig c) blivit gravida/fött barn.
Det har med andra ord hänt något oväntat varje vecka. Jag och Martin har med förvirring tittat på alla förändringar omkring oss och tänkt: men vi då, vad ska vi hitta på för oväntat?

Skön helg

Den här helgen har varit extra skön och mysig. Jag och Martin tog in på ett hotell för en natt och låtsades att vi var turister i Stockholm: lite shopping och middag på ett mysigt italienskt ställe. Det var riktigt härligt att komma bort från lägenheten, inte laga mat och inte prata jobb utan bara ha det trevligt tillsammans. Hurra för helgen!

Tusan också

För en tid sen beställde jag hem en härlig trave med böcker som jag velat läsa en längre tid. När jag satt på tåget igår så slog jag upp den allra sista från traven, och började läsa. Vart enda ord jag läste kändes så ytterst bekant, det kunde inte vara någon tvivel om att jag hade läst det tidigare. Jag drar slutsatsen att jag troligen håller i en bok som jag redan har, fast på svenska. Tusan också!
Senare möter jag upp en vän på stan för en god lunch och ett gott samtal. Vår konversation kom att bland annat handla on böcker. Min vän suckar och säger att hon på senare tid har haft så svårt att verkligen hitta något att läsa som verkar intressant. Glatt fiskar jag då upp min bok och ger den till henne.
När jag kommer hem så kikar jag i min bokhylla men kan inte se någon svensk variant av boken jag nyss gav bort. Var kan jag ha läst den? Tillslut slå en isande misstanke mig, och jag drar ut en annan bok ur bokhyllan och bläddrar till slutet "läs första kapitlet av författarens nästa bok, kommer i juli.." Tusan också..

Skor eller flera skor, det är frågan

Förnöjt tittar jag ner på mina nya röda klackskor i mocca.
-Med de här skorna... ja då känner jag att min skosamling är komplett.
Den kommentaren leder till ett riktigt skrattanfall hos min sambo.
-Där där tror du inte på själv Malin, i en vecka kanske du kommer känna så.
-Oh nej, försäkrar jag, när man har ett par röda klackskor och ett par röda stövlar ja då har man faktiskt en riktigt bra skosamling.
Förnöjt spatserar jag omkring hemma i mina nya röda skor medans jag steker pankakor. Behöver jag verkligen inga fler skor? Svaret just nu är nej (förutom om jag ska byta ut mina skor med broderade krysantemumbollar, fast det lär bli svårt).
Har jag eller min sambo rätt? Hur stort skobegär kan en kvinna ha? Och sista frågan, stämmer studien som ser ett samband mellan skoköpande och menscykeln?