Längtan efter krumelurpiller

Kickade igång semestern med en nostalgisk tripp till Västerås. Jag och kompisen M besökte en gammal studiekamrat. Inte anade vi när vi möttes i plugget att vi några år senare skulle sitta i trädgården till hennes radhus med ett glas bubbel och en baby krypandes runt fötterna. Nu känns det att man börja bli lite vuxen, samtidigt som man inte alls vill växa upp. Längtar inte alla lite då och då efter ett krumelurpiller?