Jag cyklar hem från jobbet jag!

Nu börjar jag komma in i jobbet mer och mer känner jag. Det är omväxlande jobbigt och väldigt väldigt roligt. För tillfället är jag också väldigt väldigt trött. Började sju på morgonen och efter en åtta timmar arbetsdag så var det dax att sätta sig på cykeln och trampa hemåt. Nu när jag sitter här känner jag en smygande träningsverk i rumpan och smalbenen. Jag förväntar mig riktigt snygga ben när sommaren är slut, kombinerad trappträning och cykling, det kan inte bli bättre! Jag tror dock jag tar bussen imorgon... Jag måste bekänna en sak om min cykling: det är lite jobbigt att cykla drygt 1,5 mil. Det är något som man helst inte talar om för någon. Hurtigt säger man på jobbet att "Jaha, då trampar jag hemmåt då" och känner sig väldigt nöjd. Precis lika nöjd känner man sig i alla nedförsbackar. Det är uppförsbackarna som är plågsamma. Inte för att man kan tänka sig att hoppa av och leda cykeln, då verkar man ju klen inför de hurtiga rullskidåkarna, utan med en gnus envishet fortsätter man uppför, uppför. Det finns en riktigt bra backe på hemvägen. Det är buskage runt om, ingen ser om man leder cykeln...